Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag kollar inte på idol. Men det här undgick mig inte. Kolla på den här tjejen!
Hon är ju helt jävla debil.

Vet ni vad hon kan göra?

Jaaa, det vet ni.

Överallt i livet finns saker man så gärna vill ha. Det är begär.
Vad är nyckeln till att man får det man vill?

Joo, det gäller att man är ihärdig. Man får aldrig ge upp och man gör allt av endast två orsaker.
Pengar och profit.
Det är vad allt handlar om. Man ska använda den slugaste slugheten man besitter, man måste vara fräck. Då finns det inget som står i vägen. Är man alltid framfusig och beredd att göra sitt drag kan man vara säker på att lyckas.

Tänk på det, ni, era patetiska jävlar som har svårt i livet. Gaska upp er för fan.

Månen stiger på en stjärnklar himmel, dess sken lyser upp den stad som ligger vid havet. Vinden har precis mojnat och det är sådär tyst. Tystheten som man så sällan får erfara. En bris blåser så svagt att man knappt känner den, man hör den inte och man ser den inte. Stadens övervakare ser ut över staden och känner sig ytterst belåten, stolt och bara allmänt tillfredställd över hur allt kan vara så stilla och fröjdsamt. För det är hans stad, hans lilla ögonsten. Han tar hand om den som vore det hans lilla trädgård, han går liksom från rabatt till rabatt och ansar och trimmar och gör allt för dess välmående. Han är helt obekymrad av omvärlden, den är för honom helt inextentiell. Han vill inte veta vad som pågår bland de mörka bakgatorna, bakgatorna som månens ljus inte förmår belysa. Det är det som är både sorgligt och fint. Sorgligt är ovetskapen och fint är ovetskapen.

Jag har nyligen kommit hem från ännu en dag på Scandinavian Aviation Academy.
Klockan 0655 lämnar jag mitt hus för att gå dit och jag kommer inte hem förrän klockan är 21.45.

Det är en lång dag.

Jag såg den här snubben på ica maxi och fylldes genast av ett plötsligt hat mot honom.
Vad i helvete håller han på med?

Jävla idiot.

Frukterna som blev utprovade den här veckan var kaktusfikon och kumquats.

Vi som är fruktprovare är för det mesta jag, Sven och Kjelle.
Vi står där i köket som vore vi experter. Vi tar oss en tugga av frukten och sedan fäster vi blicken någonstans och letar igenom våra hjärnor efter en smak som kan liknas vid denna nya upplevelse.
En efter en kommer vi med kommentarer och vi känner oss viktiga när vi står där och testar frukter, vi vill komma fram till något, något obestämt.
Nåja, såhär ser ett kaktusfikon ut.



Frukten ser aningen intimiderande ut, men räds inte. Dela på den med en kniv och den ser genast bättre ut. Dess fruktkött har en ganska festlig färg.
Kaktusfikonet var mycket gott och smakfullt.



Till höger ligger en delad och uppäten kumquat.
Kumquaten är inte så mycket att orda om, det man kan komma fram till är att det inte är en frukt, det är snarare en grönsak.
Hursomhelst är den en citrusväxt och den liknar citronen på många sätt. Till färgen, formen och smaken är de nästan identiska, givetvis i mindre format. Och precis som en citron så är den sur vilket inte direkt inbjuder till att man köper den igen - inte tänker jag göra det i alla fall.
För fyra kumquats betalade jag 2 kronor så jag blev inte ruinerad direkt. Också kaktusfikonet var billigt, 2.50 kronor styck.

Kaktusfikonet rekommenderar jag. Det var sött och friskt och det var dessutom väldigt bra pris.

Det här är en rubrik i dagens tidning.
Det har stått om den här nyheten varje dag den här veckan och jag har inte orkat bry mig. För er som inte vet är det en enorm oljetanker som har blivit kapad, av pirater. Pirater.

När jag läser igenom artikeln blir jag fundersam huruvida vi faktiskt lever i 2000-talet. Pirater? tänker jag, herre Jesus!

"Somaliska klankrigare har anlänt för att hjälpa piraterna som kapat Sirius Star"

Det låter ju verkligen som en film, "fartygets ägare har fått tio dagar på sig att betala 200 miljoner kronor i utbyte mot tanken"
De håller alltså båten som en gissla, är det inte ganska patetiskt? Jag börjar på allvar fundera om det verkligen är en riktig nyhet eller om det hela bara är ett stort skämt.

"... stärker piraterna försvaret kring piratstaden Haradhere där fartyget ligger ankrat.."

Piratstaden, finns det en sådan? Man får ju totala Pirates of the caribbean-vibbar, jag föreställer mig den där staden som Tortuga i filmen. Ännu en orsak till att artikeln är otrolig.
Herre Jesus säger jag bara.

Jag har skrivit ett inlägg i nästan trettio minuter och när jag slutligen trycker på publicera kommer den här bilden upp.

Jag spelar inte längre fotboll, det är synd men kanske behövligt. Mina stora prov är avklarade för nu.
I och med de här två parametrarna har jag upptäckt ett nytt fenomen.
Rastlöshet.
Jag vet inte längre vad jag ska göra när jag kommer hem efter en lång skoldag utan att ha något överhängande att läsa. Det är en ny känsla för mig. Jag har märkt att jag har svårt att sova om jag inte har läst en massa teori på kvällen, jag blir inte riktigt trött.
Visst är det sorgligt?
Det är verkligen resultatet av alldeles för hårt studerande, en skada som förhoppningsvis inte är alltför bestående.

Vad ska jag göra när jag känner denna rastlöshet? Skicka era förslag till [email protected]

Lars Lagerbäck har gjort det igen.
"What we do in this gala, eckås in eternity" Vilken jävla gynnare alltså. Lagerbäck är inte bara patetisk i sig, han har också ett av Sveriges sämsta engelska uttal.

Pelé var på besök i Stockholm och Globen. Han berättar om minnen från 1958 när han vann vm-guld med Brasilien som 17-åring och han blir avbruten. Jag blev så jäkla arg på den där Jessica Almenäs. Jag förstår givetvis att det inte var helt och hållet hennes fel, men att avbryta den störste fotbollsspelaren genom tiderna - det är skandal.
Allt det här med att hålla tiderna, man ska inte dra över på tiden. TV4 kan inte ens unna fem minuter åt en av världens mest kända idrottsmän.

Zlatan får guldbollen för tredje gången och det är tydligt att han är stor. När Zlatan ler jublar Sverige. Så stor är han, han behöver inte säga något. Det räcker med att han är där och visar sitt stora leende samtidigt som han tar in miljön och applåderna och jublet.
Jag läste i någon tidning för något år sen att Zlatan var Sveriges nionde mäktigaste man. Jag tyckte det var helt befängt och jag fnös åt det, nu inser jag hur fel jag hade. Vi har Zlatan och vi älskar honom, för oss är han världens bäste fotbollsspelare.

Slutligen.
Som vanligt på fotbollsgalan spelas Coldplays Fix You i slutet av galan. Okej, låten är fantastiskt bra. Men är det inte dags att ta någon annan låt för en gångs skull?
Det här var minst tredje gången de hade den som avslutande låt. Fantasilöst!

Jag är väldigt bra på att först göra något schysst, något som uppskattas. En vänlig handling. Jag gör det igen, igen och återigen.
När jag har arbetat ett tag på den vänliga biten lyckas jag förstöra allt på ett eller annat sätt.
Jag har märkt att det är så jag lever. Jag bygger upp, bygger upp och bygger upp. Sedan raserar jag.

Man kan dra en parallell till ett citat av den gode Sir Winston Churchill angående detta.

To build may have to be the slow and laborious task of years. To destroy can be the thoughtless act of a single day.

Churchill är som alltid, ackurat.

Det är ett uttryck som jag använder ganska frekvent nuförtiden. Det är inte mitt påfund från början, det är efterapat (bra ordval).

De som står mig nära är såpass vana vid att jag säger det att jag inte behöver säga det längre. Det börjar med att jag ställer en fråga och svaret på den är att vad det nu kan vara så kan det fara åt helvete.
Det kan låta såhär. "Vilken idiot! Vet du vad han kan göra?"
Då kommer ett svar: "Nej?"
Det är då jag säger det. "Han kan fara åt helvete!"

Numera låter det såhär: "Vilken idiot! Vet du vad han kan göra?"
Svaret: "Jaa, det kan han verkligen"

Det tycker jag är mycket lustigt.

Kolla in den här länken.

Avgör själva hur stort nyhetsvärde den har.
Det finns tre saker jag vill att ni lägger märke till.

• Kolla miljön i vilken bilden är tagen. Det är det sämsta jag har sett. Det verkar ju som att det är en skämtbild eller nåt, vad tänkte de på?
• Se stavningen på "fördjäkligt", det heter faktiskt inte så. Jag har väldigt svårt att tänka mig att den citerade personen uttryckte sig på det sättet.
• Vad tycker ni egentligen om de 15 hängivna supportrar som samlades utanför arenan? Har ni någonsin hört något så patetiskt?
  Jag undrar hur det gick till när de möttes där borta utanför ishallen, var det så att de såg varandra och sen var det något i den här stilen:
  -Hallå där, vad gör ni?
  -Vi är här för Tornberg.
  -Åh, det är jag också, kan jag stå med er?
  
  Och vad gjorde de?
  Stod det femton personer och hade banderoller och ramsor för Tornbergs skull?
  Om jag var nyhetsreporter skulle jag överhuvudtaget inte nämna den lilla sorgliga skaran människor som hade samlats för en sådan sak. Jävla idioter.

Va ute på stan typ och såg den här klänningen. Och ja ba Åååhh. VILL HA!!! Köpte den för typ 20 spänn..Fick!!
och den e typ såå jävla snygg, verkligen jätte fin!
Sen lixom kom ja hem o träffade min speciella kompis! *fnissar*
så jävla söt du är asså! =D=D=D
Sötiiiizzz!!
och vi lixom ba åt mat, ingen orkade laga så vi beställde hem sånhära, va hetere? Kebbab typ. *asg*
Så jävla gott oxå!
sen hade vi typ mysigaste kvällen och ja hade min super fina klänning på mig.
sen sov ja.
Så typ dagens outfit imorrn!! kommer bli grymmmmt! *ler*

Det är mörkt ute och jag går på cykelbanan i en skog. Titt som tätt är lyktstolpar utplacerade, ändå känns det mörkt. Träden suger åt sig allt vad ljus heter.
När jag går där på cykelbanan får jag den där otäcka känslan, den där som man får ibland. Känslan av att vara iakttagen. Känslan är oerhört stark och jag anstränger mig för att inte ändra mina stegs hastighet. Långsamt och försiktigt rör jag mitt huvud än dit och än hit, mina ögon söker som aldrig förr.
Jag vet att någon observerar mig, men jag vill inte att han ska märka det. Metodiskt spanar jag längs sidorna av vägen i hopp om att upptäcka betraktaren.
Jag har precis bestämt mig för att det är inbillning när jag får syn på honom. Han står där vid sidan av ett träd, lika orörlig som knivkastarens partner på cirkus.
Jag sänker min hastighet så odramatiskt som jag bara kan. Jag vill passera långsamt så att han får lång tid på sig att agera. Jag vill att han ska attackera mig eller nåt, då har jag en bra ursäkt för att slå honom sönder och samman. Vilken idiot han är, som står där i skogen sent på kvällen. Jag hatar honom.
Han står där och väntar på ett byte, en ung tjej kanske.
Därför vill jag att han ska ge sig på mig, då ska jag få honom önska att han aldrig blivit född.
Men han gör ingenting, han låter mig passera helt ostört. Klokt av honom, det får man säga.
Jag lämnar honom bakom mig med lite skuldkänslor, det gör mig arg att han kan stå där och vänta som ett rovdjur.

" En kaffetermos, en dosa Göteborgs rapé och en dator. Och så skriver jag frenetiskt, som vore jag ett geni, som om jag inte kunde sluta skriva ens om jag ville, och jag svettas och det beror möjligen på att det är så hett här inne efter att kaminen har stått på hela dagen eller så beror det på att jag är inne i en febrigt kreativt tillstånd liknande det Strindberg hade när han fick för sig att utvinna guld ur bly eller hur det nu var.

Ibland kommer ******* upp och ser till mig, stoppar in ännu en klabb och det är ju gulligt, men hon ska hålla sig borta från mig när jag är i det här tillståndet, SER HON INTE ATT JAG SKRIVER, jag menar om jag inte får ur mig den här texten, FÖDER DEN, så kan det hända att jag drar till skogs och då blir det skallgång hela natten efter mig och polishelikoptrar och på måndag kör vi tyst minut, hela E4:an stannar av, lastbilar står parkerade i vägrenarna och folk står med mössan i hand och sörjer minnet av detta geni som möjligen var för genial för sin egen tid, sin egen tillvaro, sin egen person och en sak ska ni veta när ni står där med er falska sorg i er falska tystnad, ATT DET VAR NI SOM DÖDADE MIG, ni med era krav på ständiga leveranser, hoppas ni kan leva med det, hoppas ni kan dö med det "

Jag kan inte annat än att hålla med.
Jag finner inga ord för dess genialitet.

Eftersom den här sortens inlägg möttes med en sådan stor entusiasm fortsätter jag med mitt dokumenterande.

För första gången så var det ett positivt resultat, den här frukten går faktiskt att äta.
Mina damer och herrar, låt mig presentera:

Röd drakfrukt



Den här frukten är ganska stor och den ser lite halvläskig ut, men låt er inte avskräckas på grund av det. Den gick helt okej att äta.
Dess fruktkött ser ut som bildan nedan.
Röd drakfrukt påminner väldigt mycket om en kiwi, konsistensen är väldigt lik och det gick bra att äta den med sked.
Smaken var inte lika stark som kiwins men det fanns en sötma i den som var god.



Så här ser det ur när man har ätit lite av den.
Handen som skymmer motivet en aning tillhör en mentalt instabil snubbe som inte vet hur man beter sig.



Hittills den mest lyckade provningen. Det som är negativt med den här jäveln är att den är ganska dyr. Jag fick betala 34:90 kronor.

Nästa vecka får jag se om jag hittar någon annan spännande frukt.

Känner du mig? Vill du testa din kunskaper?
Gör det HÄR !

Det tar 1-2 minuter, det blir skoj!

Det är vad jag är.
Jag vinner allt och när jag inte vinner, då ser jag till att jag vinner.

Jag hittade en väldigt tråkig sida.
Jag har svårt att förstå att någon betalar för att ha den, helt idiotiskt. Speciellt när det är något som är så smaklöst.

Här är länken till sidan om ni vill se den (jag rekommenderar den inte såvida ni inte känner för att bli lite uttråkade).

När jag var ute och gick ikväll mötte jag en a-lagare. En a-lagares synpunkter är alltid lika intressanta.
När han var ungefär 25 meter ifrån mig utbrast han:

"Det här måste vara årets tråkigaste väg."

Jag som inte är särskilt blyg av mig tog genast till orda:

"Ja, det håller jag verkligen med om. Vet du vad den här vägen kan göra?
Den kan fara åt helvete!"

Vad mannen än väntade sig för svar så var det inte detta. Han stannade upp mitt i ett steg och såg på mig med stora ögon.
Jag önskade honom en trevlig afton och fortsatte vägen framåt.

Jag tycker uttrycket "årets sämsta/tråkigaste/värsta ....... " är ett ganska roligt uttryck. Det ska jag börja använda.
Det här är nog årets sämsta inlägg.

Ny vecka, nya frukter att provsmaka!

Första frukt till rakning var:



Pepino.
Jag hann tyvärr inte ta någon bild innan den var uppdelad i fyra men så här ser den ut.
Första intrycket var gurksmak. Det smakade typ torr gurka fast den var inte torr.
Jag tvivlar på att jag köper den igen. Den var inte god men inte äcklig, den smakade inte så mycket helt enkelt.
Priset för den här frukten låg på 13 kronor.

Den andra frukten var:





Cherimoya.
Kassörskan på Ica: Jaha, vad är det här för något?
Jag: Jaaa, det undrar jag också, det är därför jag köper den. Den heter Cherimoya.

Bara att hon frågade betyder väl att den här frukten inte är särsklit välkänd.
Det första man slås av är dess konsistens, fantastisk äcklig är den. Den känns typ som äggvitan på ett kokt ägg - sladdrigt och lite geleaktigt.
Smaken är väldigt hemlig.
Det är sött och surt på samma gång och det smakar inte som något jag nånsin ätit förut.
Det känns dessutom som att den frukten inte riktigt är i det tillstånd den borde vara, den känns lite övermogen och det avskräcker mig från att köpa den igen.
16 kronor betalade jag för den.