Nej,nej,nej.
Nu sitter jag med ett nytt paket gifflar, och jaaaa, det är ett nytt paket.
Jag sitter och tröstäter. Tröstäter.
Jag, Jesper Bergman, har begått den värsta av alla synder. Jag tycker synd om mig själv.
Jag hatar folk som tycker synd om sig själva. Mig mest av alla.
Det är så oerhört tramsigt och patetiskt så det är inte sant.
Fan i helvete.
Jag verkligen känner vilken idiot jag är. Verkligen.
Körkort B
Idag tog jag körkort. Det var ganska trevligt.
Men det kändes så odramatiskt på något sätt också. Jag satt där och körde och gjorde allting överdrivet lugnt och säkert och tog det försiktigt vad jag än gjorde.
Efter ungefär tjugo minuters körning blev jag tillsagd att åka tillbaka till vägverket, det gjorde jag och jag parkerade bilen på en av deras parkeringsplatser.
- Jaha, sade kontrollanten, nu kör du inte bara flygplan själv, nu får du köra bil också. Du klarade testet.
- Åh, så bra, svarar jag med ett neutralt ansiktsuttryck fastän jag jublar på insidan.
- Japp, kör försiktigt, hejdå! Glöm inte din jacka.
Och sen var det slut. Jag hade förväntat mig någon sorts ceremoni eller något, inget flådigt men kanske ett:
- Grattis! Du gjorde det kanonbra!
Men det gör inget. Jag var glad ändå.
Så från och med nu får alla som är rädda om sitt liv hålla sig inomhus, för ingen går säker så länge jag är ensam ute i trafiken.
Men det kändes så odramatiskt på något sätt också. Jag satt där och körde och gjorde allting överdrivet lugnt och säkert och tog det försiktigt vad jag än gjorde.
Efter ungefär tjugo minuters körning blev jag tillsagd att åka tillbaka till vägverket, det gjorde jag och jag parkerade bilen på en av deras parkeringsplatser.
- Jaha, sade kontrollanten, nu kör du inte bara flygplan själv, nu får du köra bil också. Du klarade testet.
- Åh, så bra, svarar jag med ett neutralt ansiktsuttryck fastän jag jublar på insidan.
- Japp, kör försiktigt, hejdå! Glöm inte din jacka.
Och sen var det slut. Jag hade förväntat mig någon sorts ceremoni eller något, inget flådigt men kanske ett:
- Grattis! Du gjorde det kanonbra!
Men det gör inget. Jag var glad ändå.
Så från och med nu får alla som är rädda om sitt liv hålla sig inomhus, för ingen går säker så länge jag är ensam ute i trafiken.
Värt att nämna
Jag kommer fram till busshållsplatsen. Jag ska hem från skolan och ca 150 meter ifrån hållplatsen ser jag hur bussen åker iväg. Nej! tänker jag.
Nästa buss går om 25 minuter och jag har verkligen ingen energi till att vänta.
Jag ser hur en gammal farbror närmar sig med bil.
Nu har jag min chans tänker jag, en gammal farbror som inte har något för sig kan lika gärna skjutsa ner mig till stan.
Jag tar fram mina hundögon och ler vänligt mot honom där han kommer i sin saab 9000. Han fattar vinken. Han stannar framför mig med nervevad ruta. Trots sin till synes höga ålder verkar han vara väldigt observant.
- Jag såg att bussen har gått. Vart ska du nånstans? Du kanske kan åka med mig, man vet aldrig hur länge man får vänta annars, säger han.
- Nej, det vet man aldrig (trots att jag vet precis hur lång tid det är).
Det skulle vara jättesnällt om du kunde köra mig till stan, fortsätter jag.
Och det här gick han med på. Denne snälle man.
Han släppte av mig tio meter utanför min dörr, riktigt schysst gjort av honom. Han har verkligen insett sitt syfte här i världen.
Nu när han inte längre kan arbeta så kan han skjutsa hem hjälplösa små pojkar som är i behov av det.
Hur som helst så vill jag bara tacka honom. Han gjorde mig glad trots att han var döv på ena örat och inte hörde ett ord av vad jag sade.
Nästa buss går om 25 minuter och jag har verkligen ingen energi till att vänta.
Jag ser hur en gammal farbror närmar sig med bil.
Nu har jag min chans tänker jag, en gammal farbror som inte har något för sig kan lika gärna skjutsa ner mig till stan.
Jag tar fram mina hundögon och ler vänligt mot honom där han kommer i sin saab 9000. Han fattar vinken. Han stannar framför mig med nervevad ruta. Trots sin till synes höga ålder verkar han vara väldigt observant.
- Jag såg att bussen har gått. Vart ska du nånstans? Du kanske kan åka med mig, man vet aldrig hur länge man får vänta annars, säger han.
- Nej, det vet man aldrig (trots att jag vet precis hur lång tid det är).
Det skulle vara jättesnällt om du kunde köra mig till stan, fortsätter jag.
Och det här gick han med på. Denne snälle man.
Han släppte av mig tio meter utanför min dörr, riktigt schysst gjort av honom. Han har verkligen insett sitt syfte här i världen.
Nu när han inte längre kan arbeta så kan han skjutsa hem hjälplösa små pojkar som är i behov av det.
Hur som helst så vill jag bara tacka honom. Han gjorde mig glad trots att han var döv på ena örat och inte hörde ett ord av vad jag sade.
Gifflar
Det här är kanelgifflar. De är helt ljuvliga.
Jag köper dem alldeles för ofta, men jag kan inte hjälpa att de ger mig fullständig njutning.
Leo
Älskar man inte bara den här snubben?
Han är min favorit-skådespelare och det faktum att han inte innehar en Oscar tycker jag är skandalöst.
Han har medverkat i så många bra filmer och han har alltid varit brilliant, för att nämna några få; The Aviator, The Departed, Blood Diamond, Gangs of New York, Titanic.
Helt fantastisk är han.
Glädjande
Jag fick ett väldigt gulligt sms här för någon dag sen. Det stod såhär:
"Vad jag är glad att jag får ha en jesper i mitt liv. Jag må inte träffa honom varje dag men att veta att han finns där gör allt så mycket lättare."
Jag blev väldigt glad när jag läste det och nästan lite rörd.
Men jag tänkte såhär, om någon känner att den vill skriva något liknande till mig, så är man mycket välkommen att göra det.
Fila bara ihop något fint och skicka därefter till 073 - 580 99 29, alla meddelanden mottages med ett leende. Ni behöver inte ens skriva vem det är ifrån, jag dömer ingen.
Jag blev väldigt glad när jag läste det och nästan lite rörd.
Men jag tänkte såhär, om någon känner att den vill skriva något liknande till mig, så är man mycket välkommen att göra det.
Fila bara ihop något fint och skicka därefter till 073 - 580 99 29, alla meddelanden mottages med ett leende. Ni behöver inte ens skriva vem det är ifrån, jag dömer ingen.
Here comes the sun
Jag sitter på bussen på väg till skolan. Molnen täcker stora delar av himlen och det är mörkt.
Men i det stora molntäcket så finns där en strimma himmel som det sipprar ljus igenom.
Jag betraktar den smala glipan och plötsligt kommer solen fram, den rör sig så snabbt att jag nästan kan se hur den banar sin väg bakom molnen.
En gammal Beatles-klassiker pluppar upp i mitt huvud, "Here comes the sun do-do-do-do".
Jag blir glad av att se solen, den vittnar om något som är bra, något som får tankarna att vandra mot drömmarnas horisont, den inger hopp helt enkelt. Snart är den regniga hösten här, och solen, den kommer vi inte se ofta.
När solen väl tittar förbi så blir det som när man får ett mycket oväntat besök av en kär vän.
Man gläds åt den lilla stunden solen är framme. Det tycks att man är besatt av den.
Jag är glad idag, hade flygning i det otroligt lugna vädret. Det är dagar som idag när man verkligen uppskattar Sveriges vackra natur, dess landskap. För Sverige är vackert.
Alla sjöar, skogen, bergen, de glest bebyggda samhällena och till och med åkrarna är charmiga på ett sätt.
Uppifrån är det riktigt fint, jag önskar att fler skulle kunna ta del av det oftare.
Jag har belönats med privilegiet att se det mer än andra. Tack för det.
Men i det stora molntäcket så finns där en strimma himmel som det sipprar ljus igenom.
Jag betraktar den smala glipan och plötsligt kommer solen fram, den rör sig så snabbt att jag nästan kan se hur den banar sin väg bakom molnen.
En gammal Beatles-klassiker pluppar upp i mitt huvud, "Here comes the sun do-do-do-do".
Jag blir glad av att se solen, den vittnar om något som är bra, något som får tankarna att vandra mot drömmarnas horisont, den inger hopp helt enkelt. Snart är den regniga hösten här, och solen, den kommer vi inte se ofta.
När solen väl tittar förbi så blir det som när man får ett mycket oväntat besök av en kär vän.
Man gläds åt den lilla stunden solen är framme. Det tycks att man är besatt av den.
Jag är glad idag, hade flygning i det otroligt lugna vädret. Det är dagar som idag när man verkligen uppskattar Sveriges vackra natur, dess landskap. För Sverige är vackert.
Alla sjöar, skogen, bergen, de glest bebyggda samhällena och till och med åkrarna är charmiga på ett sätt.
Uppifrån är det riktigt fint, jag önskar att fler skulle kunna ta del av det oftare.
Jag har belönats med privilegiet att se det mer än andra. Tack för det.
13.34
13 minuter och 34 sekunder.
Det är tiden som jag fick höra Coldplays konsert live. Genom en mobiltelefons högtalare.
Fantastiskt bra får man säga, tror jag. Jag hörde ju mest brus och skrik och applåder och sånt. Men det verkar som om Coldplay gjorde succé i alla fall.
De är ju fantastiskt bra. Många av deras låtar kan jag aldrig få nog av.
Coldplay FTW som jag brukar säga. Otroligt töntigt uttryck faktiskt.
Det är tiden som jag fick höra Coldplays konsert live. Genom en mobiltelefons högtalare.
Fantastiskt bra får man säga, tror jag. Jag hörde ju mest brus och skrik och applåder och sånt. Men det verkar som om Coldplay gjorde succé i alla fall.
De är ju fantastiskt bra. Många av deras låtar kan jag aldrig få nog av.
Coldplay FTW som jag brukar säga. Otroligt töntigt uttryck faktiskt.
Det börjar bli kallt
Det börjar bli kallt, mörkret faller på allt tidigare och man riktigt känner att vintern nalkas.
Det som man kanske mest förknippar vinter med är julen. Så fort det börjar bli kallt och man får ta fram ylletröjorna, raggsockorna och dunjackorna så får man fram julkänslan.
Liksom gamar börjar osa att ett djur håller på att dö, så känner man att julen är på väg. (klockren liknelse där)
Vad passar då bättre än att fira jul i förväg?
Lördagen den 20 september ska jag fira jul, då är det Kalle Anka som gäller klockan 15. Sedan är det julklappsutdelning och lite senare så kommer självaste julmiddagen. Däremellan kan väl tänkas att en och annan glögg slinker ner.
Alkoholfri förstås, det gäller att hålla sig lite i skinnet på julafton, man vill ju inte bli dragen alltför tidigt.
Det blir en alla tiders måltid, med julskinka, julmust, sill, pepparkakor, knäck, jaaa, allt det goda som julen brukar innebära. Julen har dessutom en lite särskild betydelse för mig. Jag brukar se det som en vändpunkt, en vändpunkt där något gott börjar.
Det som man kanske mest förknippar vinter med är julen. Så fort det börjar bli kallt och man får ta fram ylletröjorna, raggsockorna och dunjackorna så får man fram julkänslan.
Liksom gamar börjar osa att ett djur håller på att dö, så känner man att julen är på väg. (klockren liknelse där)
Vad passar då bättre än att fira jul i förväg?
Lördagen den 20 september ska jag fira jul, då är det Kalle Anka som gäller klockan 15. Sedan är det julklappsutdelning och lite senare så kommer självaste julmiddagen. Däremellan kan väl tänkas att en och annan glögg slinker ner.
Alkoholfri förstås, det gäller att hålla sig lite i skinnet på julafton, man vill ju inte bli dragen alltför tidigt.
Det blir en alla tiders måltid, med julskinka, julmust, sill, pepparkakor, knäck, jaaa, allt det goda som julen brukar innebära. Julen har dessutom en lite särskild betydelse för mig. Jag brukar se det som en vändpunkt, en vändpunkt där något gott börjar.
Kan man säga utklassning?
Njaaaa, det skulle vara lite i underkant. Jag hörde nämligen en otrolig nyhet här i veckan.
Det var ett OS-kval i dam-ishockey.
Slovakien vann över Bulgarien med 82-0. En fantastisk bedrift får man säga va?
Det är 60 minuter i en ishockeymatch, det innebär att Slovakien gjorde mål var fyrtiotredje sekund.
Första perioden: 31-0
Andra perioden: 24-0
Tredje perioden: 27-0
Jag måste bara säga att jag inte tror att någon kommer ha bättre målskillnad än Slovakien i det här OS-kvalet.
De vann skotten med 139-0. Jag räknade ut räddningsprocenten i Bulgariens målvaktsstab, 41%.
Det är ganska fantastiskt egentligen, fatta att rädda 57 skott i en match och ändå förlora.
Det roligaste är ändå det här.
I ishockey så brukar man byta ut en målvakt om den har släppt in cirka fem mål. Bulgarien bytte målvakten med en minut och tjugofem sekunder kvar av matchen, då stod det 79-0.
Den nya målvakten hann släppa in tre mål på tiden som var kvar..
Bulgarien bör tänka om lite i sina ishockeydrömmar, det är ett som är säkert.
Tror du på kärlek ...
Tror du på kärlek vid första ögonkastet, eller ska jag gå förbi en gång till?
Det är raggningsrepliken som jag alltid använder när jag ser nån fräsch tjej. Men det är konstigt. Någonting måste vara fel, den funkar nämligen inte.
En bekant till mig tycker att jag ska byta strategi, men helt seriöst, vilken tjej i sitt rätta sinne skulle kunna motstå den raggningsrepliken? Hm, inte någon jag känner eller skulle kunna komma att känna i alla fall.
Men något måste vara galet, jag ska komma på vad det är hade jag tänkt. Finns det någon som kan komma med ett förslag eller nåt? Det skulle vara intressant att höra vad en tjej har att säga om saken, i en objektiv synvinkel förstås.
Säger jag det för högt? Eller för otydligt eller förstår de inte poängen bara? Har jag haft oturen att alltid stöta på en tjej som inte fattar poängen?
Frågetecknen är många och skulle man kunna besvara dem så skulle man nog vara Gud, eller Eros eller Amor eller vafan han heter, den där snubben med vingar och pilbåge..
Ibland så ser jag hur en tjej blir liksom förblindad när jag drar min vers. Sedan fortsätter jag snacka och när jag har stått i typ en timme och oavbrutet pratat om mig själv så brukar hon konstigt nog dra sig bort från mig. Det här finner jag också mycket besynnerligt. Vad har jag gjort då egentligen?
Jag får känslan av att vid sådana tillfällen så är det inte min raggningsreplik som sinkar mig. Det är något annat.
Det är sannerligen en gåta, det får man säga. En gåta utan svar.
Det är raggningsrepliken som jag alltid använder när jag ser nån fräsch tjej. Men det är konstigt. Någonting måste vara fel, den funkar nämligen inte.
En bekant till mig tycker att jag ska byta strategi, men helt seriöst, vilken tjej i sitt rätta sinne skulle kunna motstå den raggningsrepliken? Hm, inte någon jag känner eller skulle kunna komma att känna i alla fall.
Men något måste vara galet, jag ska komma på vad det är hade jag tänkt. Finns det någon som kan komma med ett förslag eller nåt? Det skulle vara intressant att höra vad en tjej har att säga om saken, i en objektiv synvinkel förstås.
Säger jag det för högt? Eller för otydligt eller förstår de inte poängen bara? Har jag haft oturen att alltid stöta på en tjej som inte fattar poängen?
Frågetecknen är många och skulle man kunna besvara dem så skulle man nog vara Gud, eller Eros eller Amor eller vafan han heter, den där snubben med vingar och pilbåge..
Ibland så ser jag hur en tjej blir liksom förblindad när jag drar min vers. Sedan fortsätter jag snacka och när jag har stått i typ en timme och oavbrutet pratat om mig själv så brukar hon konstigt nog dra sig bort från mig. Det här finner jag också mycket besynnerligt. Vad har jag gjort då egentligen?
Jag får känslan av att vid sådana tillfällen så är det inte min raggningsreplik som sinkar mig. Det är något annat.
Det är sannerligen en gåta, det får man säga. En gåta utan svar.
Fotbollslunch
Jag, Johan och Sundin var på Pitchers idag.
Vi såg på Liverpool - Manchester united. En mycket bra match med ett bra resultat, 2-1 till Liverpool. Trots att varken Gerrard eller Torres var med.
Vi åt samtidigt som matchen spelades och hade det gott. Det var härlig stämning inne på restaurangen, alla var inne i matchen och skrek på domaren och applåderade när det blev mål. Riktigt kul var det.
Jag var lika taggad som vanligt, men satt nervös matchen igenom, jag är alltid nervös när Liverpool spelar, jag vill så gärna att de ska vinna.
Så när slusignalen ljöd och matchen var slut så var jag tillfredsställd.
Maten är god på Pitchers, jag tog kycklingpasta med kryddig tomatsås. Det smakade helt bra, om man ska klaga på något så kunde det ha varit lite kryddigare, alltså starkare. Men kycklingen var jättefin och smakade kanon.
En trevlig eftermiddag med grabbarna.
Vi såg på Liverpool - Manchester united. En mycket bra match med ett bra resultat, 2-1 till Liverpool. Trots att varken Gerrard eller Torres var med.
Vi åt samtidigt som matchen spelades och hade det gott. Det var härlig stämning inne på restaurangen, alla var inne i matchen och skrek på domaren och applåderade när det blev mål. Riktigt kul var det.
Jag var lika taggad som vanligt, men satt nervös matchen igenom, jag är alltid nervös när Liverpool spelar, jag vill så gärna att de ska vinna.
Så när slusignalen ljöd och matchen var slut så var jag tillfredsställd.
Maten är god på Pitchers, jag tog kycklingpasta med kryddig tomatsås. Det smakade helt bra, om man ska klaga på något så kunde det ha varit lite kryddigare, alltså starkare. Men kycklingen var jättefin och smakade kanon.
En trevlig eftermiddag med grabbarna.
Det är en hård utbildning.
Jag hade prov idag.
Jag såg verkligen inte fram emot det. Halva klassen hade haft provet dagen innan, fem av fjorton fick godkänt.
Det är inte för att man pluggar dåligt, alla gör sitt bästa och läser så otroligt mycket jämfört med en vanlig gymnasieutbildning.
Så om det är många som blir underkända så kan man räkna med att provet är svårt.
Jag resonerade som så, eftersom de flesta redan hade blivit underkända, så kommer jag också bli det. Min grupp fick en dag till att plugga på, jag utnyttjade den inte. Jag hade redan accepterat att jag skulle få göra om provet.
Minuterna innan provet startar är jag väldigt nervös, jag vet inte varför. Jag brukar inte vara nervös inför ett prov. Kanske är det för att jag vet att en massa svåra uppgifter väntar mig, uppgifter som jag kommer ha svårt att klara av.
Provet börjar och jag gör mitt bästa. Den första uppgiften är inte alltför svår och inte heller den andra och inte nästa, eller nästa, jag undrar med spänd förväntan när de svåra uppgifterna ska börja hagla.
Men de kommer inte.
Jag arbetar mig igenom alla trettio frågor. På något konstigt sätt så känns det bra. Jag kan ju det här.
Vi hade nittio minuter på oss att göra provet. Alla utom en i i gruppen satt tiden ut.
När jag svarade på den sista frågan så var det två minuter kvar.
Några minuter efter provet, tiden går extremt långsamt, vi inväntar våra resultat. Jag vill bara se det förlösande, jag vill känna lättnaden, jag vill, jag vill. Jag vill att jag ska ha fått mer än sjuttiofem procent, som är gränsen för godkänt.
Läraren presenterar resultaten och jag vågar knappt kolla på mitt. Men jag kikar lite försiktigt och ser den gröna färgen som brukar betyda godkänt.
Jaaa! Fantastiskt!
Jag klarade det. Hela åttio procent, jag kunde till och med haft fel på en fråga till.
Jag blir jätteglad över mitt resultat.
Summan av kardemumman så har två tredjedelar fått underkänt och ska skriva omprov nästa vecka.
Men inte jag. Jag slipper.
Jag såg verkligen inte fram emot det. Halva klassen hade haft provet dagen innan, fem av fjorton fick godkänt.
Det är inte för att man pluggar dåligt, alla gör sitt bästa och läser så otroligt mycket jämfört med en vanlig gymnasieutbildning.
Så om det är många som blir underkända så kan man räkna med att provet är svårt.
Jag resonerade som så, eftersom de flesta redan hade blivit underkända, så kommer jag också bli det. Min grupp fick en dag till att plugga på, jag utnyttjade den inte. Jag hade redan accepterat att jag skulle få göra om provet.
Minuterna innan provet startar är jag väldigt nervös, jag vet inte varför. Jag brukar inte vara nervös inför ett prov. Kanske är det för att jag vet att en massa svåra uppgifter väntar mig, uppgifter som jag kommer ha svårt att klara av.
Provet börjar och jag gör mitt bästa. Den första uppgiften är inte alltför svår och inte heller den andra och inte nästa, eller nästa, jag undrar med spänd förväntan när de svåra uppgifterna ska börja hagla.
Men de kommer inte.
Jag arbetar mig igenom alla trettio frågor. På något konstigt sätt så känns det bra. Jag kan ju det här.
Vi hade nittio minuter på oss att göra provet. Alla utom en i i gruppen satt tiden ut.
När jag svarade på den sista frågan så var det två minuter kvar.
Några minuter efter provet, tiden går extremt långsamt, vi inväntar våra resultat. Jag vill bara se det förlösande, jag vill känna lättnaden, jag vill, jag vill. Jag vill att jag ska ha fått mer än sjuttiofem procent, som är gränsen för godkänt.
Läraren presenterar resultaten och jag vågar knappt kolla på mitt. Men jag kikar lite försiktigt och ser den gröna färgen som brukar betyda godkänt.
Jaaa! Fantastiskt!
Jag klarade det. Hela åttio procent, jag kunde till och med haft fel på en fråga till.
Jag blir jätteglad över mitt resultat.
Summan av kardemumman så har två tredjedelar fått underkänt och ska skriva omprov nästa vecka.
Men inte jag. Jag slipper.
Skeppet
När tiden är kommen ska jag köpa en båt.
Eller kanske inte en båt, snarare ett skepp. Ett stort, bastant och mäktigt slagskepp. Ett sådant som man använde mycket förr i tiden. Liksom ett sjörövarskepp, fast mer ståtligt.
På det ska jag segla över jordens alla hav, jag ska besöka hamn efter hamn och vart jag än kommer så ska jag stå där längst fram på båten och stolt se ut från min utkikspost.
För jag kommer med havet, detta stora och övermäktiga fenomen som täcker sjuttiofem procent av vår värld.
Min besättning ska vara lojal mot min vilja och de ska vara skickliga och intresserade. När vi närmar oss land så vill jag att en matros blåser i det horn han alltid bär över axeln. Han blåser i det och sedan ljuder hans klara stämma som överröstar allt annat ljud:
- Land i sikte! ropar han.
Vi lägger till och när skymningen kommer så tänder vi lanternorna på båten och tar del av hamnens nattliv. Vi äter gott, dricker gott och har det allmänt underbart ända in på småtimmarna då vi slutligen återvänder till skeppet.
Det är vårt hem, vår stolthet och vår pärla.
Dagen efter ger vi oss av igen, mot nya äventyr. Det finns alltid någon obesökt plats.
Förevigt ska vi segla om kring på världens alla hav, tills den dag kommer då skeppet inte bär oss längre.
Eller kanske inte en båt, snarare ett skepp. Ett stort, bastant och mäktigt slagskepp. Ett sådant som man använde mycket förr i tiden. Liksom ett sjörövarskepp, fast mer ståtligt.
På det ska jag segla över jordens alla hav, jag ska besöka hamn efter hamn och vart jag än kommer så ska jag stå där längst fram på båten och stolt se ut från min utkikspost.
För jag kommer med havet, detta stora och övermäktiga fenomen som täcker sjuttiofem procent av vår värld.
Min besättning ska vara lojal mot min vilja och de ska vara skickliga och intresserade. När vi närmar oss land så vill jag att en matros blåser i det horn han alltid bär över axeln. Han blåser i det och sedan ljuder hans klara stämma som överröstar allt annat ljud:
- Land i sikte! ropar han.
Vi lägger till och när skymningen kommer så tänder vi lanternorna på båten och tar del av hamnens nattliv. Vi äter gott, dricker gott och har det allmänt underbart ända in på småtimmarna då vi slutligen återvänder till skeppet.
Det är vårt hem, vår stolthet och vår pärla.
Dagen efter ger vi oss av igen, mot nya äventyr. Det finns alltid någon obesökt plats.
Förevigt ska vi segla om kring på världens alla hav, tills den dag kommer då skeppet inte bär oss längre.
Tankestund
Ibland känner jag mig väldigt filosofisk.
Det är vid sådana tillfällen jag ställer frågor till mig själv som jag inte kan besvara.
Vad kom först, hönan eller ägget? En teori jag har funderat mångt och mycket över. Väldigt djupt tänkande får man tillägga.
Skämt åsido.
Jag har faktiskt vissa funderingar som det skulle vara intressant att få svar på.
Till exempel, det här med moln. Det kan vara molnigt en hel dag, men sen mot kvällen så försvinner alla moln, det blir helt klart och då undrar jag var molnen tar vägen. De måste ta vägen nånstans, och varför är det alltid på kvällen de försvinner?
Vad är det för mening med livet? En annan fråga jag brukar fundera över. Man lever nånstans mellan 70-100 år och efter det dör man och så fortsätter det gång på gång på gång. Generationer fortsätter i oändligheten.
Då kan jag tycka att det är skitsamma att leva egentligen. Lyckas man inte i livet så kan man lika gärna lämna in direkt. Varför uthärda femtio år som bara kommer vara pina.
Samma sak när man är pensionär, då känns det riktigt ovärt att vara vid liv. Såvida man inte kan använda sin kropp till fysiska och mentala aktiviteter som har någon betydelse.
Det enda man gör när man är pensionär är att leva på statens pengar och vara till irritation för de yngre i samhället. Blir jag så gammal som sjuttio bast så ska jag köpa en pistol, sätta den mot huvudet och ta farväl. Vad spelar det egentligen för roll?
Känner ni den otroliga meningslösheten med att leva?
Känner ni den?
Det skulle ju vara lite soft att ha gjort något som man blir ihågkommen för, som till exempel Winston Churchill.
Han var en klok man. Han är världsberömd.
Men han var också premiärminister, samtidigt som det var världskrig.
Är man som gode herr Churchill, då kan man leva alla sina dagar i frid och fröjd. Det kan endast vara trevligt att åka runt i olika länder och i sitt eget land och få en välkomnande hand vart man än kommer.
Betyder det att det måste vara under väldigt extrema förhållanden som man blir världsberömd, alternativt att man kommer med någon smart uppfinning? Fast nu är det ju ingen som ensam får credit för någonting längre.
Man borde helt enkelt ha levt på stenåldern. Då var allt mycket mer primitivt än nu.
Då hade jag nog kommit på någon smart uppfinning, typ Microsoft.
Detta var dagens/årets/decenniumets tankestund. Det blev visst lite osorterat, såhär i efterhand. Men det blir ju så när hjärnan är impulsiv.
Signerat
J.Bergman - The tänkare
Det är vid sådana tillfällen jag ställer frågor till mig själv som jag inte kan besvara.
Vad kom först, hönan eller ägget? En teori jag har funderat mångt och mycket över. Väldigt djupt tänkande får man tillägga.
Skämt åsido.
Jag har faktiskt vissa funderingar som det skulle vara intressant att få svar på.
Till exempel, det här med moln. Det kan vara molnigt en hel dag, men sen mot kvällen så försvinner alla moln, det blir helt klart och då undrar jag var molnen tar vägen. De måste ta vägen nånstans, och varför är det alltid på kvällen de försvinner?
Vad är det för mening med livet? En annan fråga jag brukar fundera över. Man lever nånstans mellan 70-100 år och efter det dör man och så fortsätter det gång på gång på gång. Generationer fortsätter i oändligheten.
Då kan jag tycka att det är skitsamma att leva egentligen. Lyckas man inte i livet så kan man lika gärna lämna in direkt. Varför uthärda femtio år som bara kommer vara pina.
Samma sak när man är pensionär, då känns det riktigt ovärt att vara vid liv. Såvida man inte kan använda sin kropp till fysiska och mentala aktiviteter som har någon betydelse.
Det enda man gör när man är pensionär är att leva på statens pengar och vara till irritation för de yngre i samhället. Blir jag så gammal som sjuttio bast så ska jag köpa en pistol, sätta den mot huvudet och ta farväl. Vad spelar det egentligen för roll?
Känner ni den otroliga meningslösheten med att leva?
Känner ni den?
Det skulle ju vara lite soft att ha gjort något som man blir ihågkommen för, som till exempel Winston Churchill.
Han var en klok man. Han är världsberömd.
Men han var också premiärminister, samtidigt som det var världskrig.
Är man som gode herr Churchill, då kan man leva alla sina dagar i frid och fröjd. Det kan endast vara trevligt att åka runt i olika länder och i sitt eget land och få en välkomnande hand vart man än kommer.
Betyder det att det måste vara under väldigt extrema förhållanden som man blir världsberömd, alternativt att man kommer med någon smart uppfinning? Fast nu är det ju ingen som ensam får credit för någonting längre.
Man borde helt enkelt ha levt på stenåldern. Då var allt mycket mer primitivt än nu.
Då hade jag nog kommit på någon smart uppfinning, typ Microsoft.
Detta var dagens/årets/decenniumets tankestund. Det blev visst lite osorterat, såhär i efterhand. Men det blir ju så när hjärnan är impulsiv.
Signerat
J.Bergman - The tänkare
Trött, tröttare, Jesper
Två veckor har nu gått av skolan. Jag är redan lite halvsliten.
Den första veckan hade jag mer än 30 timmars teori, och det är verkligen inte som ett vanligt ämne där man kan sitta och lyssna lite spontant, man måste sitta och vara 100% fokuserad hela tiden. Jag vill inte missa något, och det vill ingen annan i min klass heller.
Den andra veckan har varit lite lugnare men ändå har jag haft ett fullspäckat schema från morgon till kväll.
Måndag 09.40-21.30, helt upptagen
Tisdag 08.15-18.30, helt upptagen
Onsdag 08.15-21.45, helt upptagen
Torsdag 08.00-21.30, helt upptagen
Fredag 08.00-16.00, helt upptagen. Kom hem vid 17.00, somnade, väcktes kl 18.40. 1840-21.45, helt upptagen.
Sen kom helgen, tack gode Gud för det!
Idag, lördag, så har jag endast varit upptagen mellan 09.45-13.15. Så nu är jag helt fri ... att plugga. Wooho.
Prov om fem dagar på cirka 300 sidor. Wooho.
Den första veckan hade jag mer än 30 timmars teori, och det är verkligen inte som ett vanligt ämne där man kan sitta och lyssna lite spontant, man måste sitta och vara 100% fokuserad hela tiden. Jag vill inte missa något, och det vill ingen annan i min klass heller.
Den andra veckan har varit lite lugnare men ändå har jag haft ett fullspäckat schema från morgon till kväll.
Måndag 09.40-21.30, helt upptagen
Tisdag 08.15-18.30, helt upptagen
Onsdag 08.15-21.45, helt upptagen
Torsdag 08.00-21.30, helt upptagen
Fredag 08.00-16.00, helt upptagen. Kom hem vid 17.00, somnade, väcktes kl 18.40. 1840-21.45, helt upptagen.
Sen kom helgen, tack gode Gud för det!
Idag, lördag, så har jag endast varit upptagen mellan 09.45-13.15. Så nu är jag helt fri ... att plugga. Wooho.
Prov om fem dagar på cirka 300 sidor. Wooho.
Skolfoto
Det var dags för årets skolfoto.
Vi i klass V07 följde såklart traditionen på Hässlö som lyder att alla ska ha vit skjorta, svart slips samt kostymbyxor.
Alla såg riktigt bra ut och det blir nog skolkatalogens bästa bild! Not.
Men kul hade vi.
De här bilderna är tagna efter själva fotograferingen och några i klassen har då bytt om till sina vanliga kläder.
Vi i klass V07 följde såklart traditionen på Hässlö som lyder att alla ska ha vit skjorta, svart slips samt kostymbyxor.
Alla såg riktigt bra ut och det blir nog skolkatalogens bästa bild! Not.
Men kul hade vi.
De här bilderna är tagna efter själva fotograferingen och några i klassen har då bytt om till sina vanliga kläder.
Sundin och Melamed mfl
Alex och Johan
Alex och Johan
