Härligt!
Jag älskar verkligen det här vädret. Jag älskar det.
Det är så underbart när man tar sin dagliga promenad och känner hur kläderna fylls med mer vatten för varje steg man tar. Man bara ryser av den sköna kylan. När vinden tar i och blåser är det lite extra behagligt.
Tar man istället cykeln blir man lika blöt. Möjligen lite blötare, men det är ju bara ett plus!
Det är verkligen en härlig känsla, det här slaskvädret. Det riktigt skakar i min kropp i min längtan för att ge mig ut och möta nya snöflingor. Snöflingor som kommer fastna på mig, smälta och sedan göra mig blöt och kall.
Det är så underbart när man tar sin dagliga promenad och känner hur kläderna fylls med mer vatten för varje steg man tar. Man bara ryser av den sköna kylan. När vinden tar i och blåser är det lite extra behagligt.
Tar man istället cykeln blir man lika blöt. Möjligen lite blötare, men det är ju bara ett plus!
Det är verkligen en härlig känsla, det här slaskvädret. Det riktigt skakar i min kropp i min längtan för att ge mig ut och möta nya snöflingor. Snöflingor som kommer fastna på mig, smälta och sedan göra mig blöt och kall.
Hemma
Jag är tillbaka från en väldigt spännande resa i Frankrike.
Ska inte tråka ut någon med att berätta om det jag upplevde.
Det finns dock en sak som bör nämnas.
Om du någon gång är i Paris, missa inte att besöka Notre Dame.
När jag klev in i den väldiga kyrkan slogs jag av den byggnadskonst som har åstadkommit detta mästerverk.
Katedralen är byggd någonstans mellan 1150- och 1350-talet och det är sjukt vad man kunde på den tiden. Det är obeskrivligt, man måste ha sett det för att förstå vad jag menar.
Pelarna, valvbågarna, taket, fönstren, jaaa, hela konstruktionen är helt magnifik och enastående. Och känslan. Känslan när man äntrar byggnaden är så underlig. Det känns som om man går tillbaka i tiden och återupplever gamla tiders seder, när man går in genom dörren är det som en passage in i det heligas land. Jag fick liksom en förnimmelse av hur det är att vara troende. Helt fantastiskt är det.
Ska inte tråka ut någon med att berätta om det jag upplevde.
Det finns dock en sak som bör nämnas.
Om du någon gång är i Paris, missa inte att besöka Notre Dame.
När jag klev in i den väldiga kyrkan slogs jag av den byggnadskonst som har åstadkommit detta mästerverk.
Katedralen är byggd någonstans mellan 1150- och 1350-talet och det är sjukt vad man kunde på den tiden. Det är obeskrivligt, man måste ha sett det för att förstå vad jag menar.
Pelarna, valvbågarna, taket, fönstren, jaaa, hela konstruktionen är helt magnifik och enastående. Och känslan. Känslan när man äntrar byggnaden är så underlig. Det känns som om man går tillbaka i tiden och återupplever gamla tiders seder, när man går in genom dörren är det som en passage in i det heligas land. Jag fick liksom en förnimmelse av hur det är att vara troende. Helt fantastiskt är det.
Vive la France!
Jag lämnar landet för Paris.
Återkommer torsdag kl 17:45.
Tills dess, au revoir!
Vackert
Kolla på den här extremt fina bilden!
Visst kan man tro att det är ett riktigt vykort som ett proffs har plåtat?
Så är icke fallet.
Det är jag själv som står för fotografiet och det är inte redigerat på något sätt.
Bilden är tagen i Chania, Kreta.
Visst kan man tro att det är ett riktigt vykort som ett proffs har plåtat?
Så är icke fallet.
Det är jag själv som står för fotografiet och det är inte redigerat på något sätt.
Bilden är tagen i Chania, Kreta.
Fredagskvällen i bilder
Efter en vecka med tuffa prov är det äntligen lov. Det här är böckerna jag hade prov på.
Man kan också välja att se dem från sidan.
För att fira att proven genomfördes med lyckade resultat slog jag på stort.
Min favorittårta.
Jag var väldigt nöjd med tårtan.
Jag hade aldrig i mitt liv ätit en kokosnöt eller druckit dess vätska. Tiden var kommen.
Jag fick lära mig att det inte är det lättaste att bryta sig in en kokosnöt, den är väldigt kompakt och dess skal är svårgenomträngligt.
Jag och min vän William fick bege oss ut i garaget i hopp om att öppna nötjävlen. 
Efter att vi hade fäst den i ett skruvstäd fick vi använda fantasin för att få den att ge vika.
Vi var envisa...
Det är väl tydligt att vi fick kämpa ganska hårt för att öppna kokosnöten. Trots att nöten gjorde allt den kunde för att inte kapitulera kunde den inte stå emot mig och Willam. Slutligen fick vi upp den och kunde hälla upp kokosnötssaften.
Vätskan smakade salt och någonting annat äckligt, ingenting jag rekommenderar.
En allt som allt rolig kväll.
Morgonsång
En man på bussen drar till sig väldigt mycket uppmärksamhet. Han är en stor man i 20-25-årsåldern med en stickad mössa och en freestyle i handen.
Det är en såndär freestyle som man hade i slutet av 90-talet, när man lägger i en cd-skiva och sedan lyssnar direkt därifrån. Men det är inte därför han drar till sig uppmärksamhet. Det som utmärker honom är att han sjunger för allt vad han är värd. Sjunger är nog fel ord, bölar är en mer passande beskrivning. Han använder inte några ord, allt är en massa intetsägande dravel.
Jag bör väl tillägga att den här mannen onekligen besitter någon form av utvecklingsstördhet.
Till en början under färden i bussen så lyssnar jag på min egen musik, sedan bestämmer jag mig för att lyssna på mannen istället. Jag försöker tolka vilken låt det är han sjunger. Det är svårt. Efter några ögonblicks lyssnande och med ganska stor fantasi så kommer jag på vilken låt det är. Det är Numa numa yeah med Ozone.
Mannen kan inte melodin så bra i verserna, då bölar han bara något spontant. Men när refrängen börjar, då klämmer han i mer än någonsin.
Musiken i hans öron tystnar och det gör även han själv. "Hmm" tänker jag och undrar vilken låt som kommer här näst. Det tar ett tag för mig att förstå att han lyssnar på samma låt igen.
Folk runt om honom vrider nervöst på sig och utbyter menande blickar. Det är tydligt att de tycker det är jobbigt, att han stör. Två pojkar i tioårsåldern som sitter tätt intill mig har svårt att hålla sig för skratt, så fort de ser på varandra så bryter dem ut i fnissattacker.
Jag hade nog också skrattat om jag var i deras ålder. Det gör jag inte nu.
Jag kan inte annat än glädjas åt den här mannen. Jag har ingen aning om hur det är att vara utvecklingsstörd, men han verkar bli glad över att sjunga.
Jag tycker det är fint, inte sången i sig, men att han gör det.
Det är en såndär freestyle som man hade i slutet av 90-talet, när man lägger i en cd-skiva och sedan lyssnar direkt därifrån. Men det är inte därför han drar till sig uppmärksamhet. Det som utmärker honom är att han sjunger för allt vad han är värd. Sjunger är nog fel ord, bölar är en mer passande beskrivning. Han använder inte några ord, allt är en massa intetsägande dravel.
Jag bör väl tillägga att den här mannen onekligen besitter någon form av utvecklingsstördhet.
Till en början under färden i bussen så lyssnar jag på min egen musik, sedan bestämmer jag mig för att lyssna på mannen istället. Jag försöker tolka vilken låt det är han sjunger. Det är svårt. Efter några ögonblicks lyssnande och med ganska stor fantasi så kommer jag på vilken låt det är. Det är Numa numa yeah med Ozone.
Mannen kan inte melodin så bra i verserna, då bölar han bara något spontant. Men när refrängen börjar, då klämmer han i mer än någonsin.
Musiken i hans öron tystnar och det gör även han själv. "Hmm" tänker jag och undrar vilken låt som kommer här näst. Det tar ett tag för mig att förstå att han lyssnar på samma låt igen.
Folk runt om honom vrider nervöst på sig och utbyter menande blickar. Det är tydligt att de tycker det är jobbigt, att han stör. Två pojkar i tioårsåldern som sitter tätt intill mig har svårt att hålla sig för skratt, så fort de ser på varandra så bryter dem ut i fnissattacker.
Jag hade nog också skrattat om jag var i deras ålder. Det gör jag inte nu.
Jag kan inte annat än glädjas åt den här mannen. Jag har ingen aning om hur det är att vara utvecklingsstörd, men han verkar bli glad över att sjunga.
Jag tycker det är fint, inte sången i sig, men att han gör det.
Upptagen
Är lite upptagen just nu. Fram till lördag kommer tid för uppdateringar inte finnas.
Lurad
Okej, jag erkänner nederlag.
Angående den "roliga" ordutbytelsen jag skrev om.
Jag medger att jag underskattade Wikens aka Nils förmåga att driva med folk, jag som trodde att jag var så klipsk och lurades så mycket.
Det är jag själv som får stå med dumstruten på huvudet, för det var tydligen hans idé av ett practical joke.
Mycket välfunnet av honom bör tilläggas. Det kan hända att jag efterapar den här strategin någon gång, var på er vakt!
Wiken - Jeppster 1-0
Angående den "roliga" ordutbytelsen jag skrev om.
Jag medger att jag underskattade Wikens aka Nils förmåga att driva med folk, jag som trodde att jag var så klipsk och lurades så mycket.
Det är jag själv som får stå med dumstruten på huvudet, för det var tydligen hans idé av ett practical joke.
Mycket välfunnet av honom bör tilläggas. Det kan hända att jag efterapar den här strategin någon gång, var på er vakt!
Wiken - Jeppster 1-0
SMS-konversation i ovetskap
Igår skedde en sak som föll mig helt i min smak. En händelse som bjöd in till att spela någon ett riktigt spratt.
Jag fick ett SMS av en person och med tanke på innehållet hade han skickat det till fel person. Jag förstod ingenting av sammanhanget men försökte ändå komma med svar som skulle passa in.
Jag lyckades hyfsat. Det hela deteriorerade dock lite på slutet, men jag tror att jag höll min täckmantel ändå.
Meddelandet kom alltså helt utan att vi hade talat med varandra tidigare och det var svårt för mig att komma med "korrekta" svar.
Detta var vad som skrevs:
Jag döper sändaren till Nils.
Nils: Om 45 kanske, vi får se.
Jag: Okej :)
Nils: Bra, då säger vi så. Men folk är olika! Alla vill ju inte samma sak, så är vi.
Jag: Jo, jag vet. Vill verkligen inte hålla på med sånt där =/
Nils: Vissa har ju inget val, de är bara att acceptera! För man får ju inte balla ur.
Jag: Nej, jag håller med. En Jävla idioti alltså.
Nils: Får man för sig det är det ju kört. Men då får man ställa sig för nått annat.
Jag: Jo, exakt!
Nils: Vadå?
Jag: Äsch, inget.
Visst blir man lite nyfiken på vad Nils snackar om?
Jag undrar om han vid den här tidpunkten inser att han har snackat med fel person.
Om inte, hoppas jag att han hör av sig igen och att han kommer med mer konkreta saker som det är lättare att svara på. Då ska jag komma på en riktig rövarhistoria och få honom ordentligt konfunderad!
Visst är det roligt, det här?
Jag fick ett SMS av en person och med tanke på innehållet hade han skickat det till fel person. Jag förstod ingenting av sammanhanget men försökte ändå komma med svar som skulle passa in.
Jag lyckades hyfsat. Det hela deteriorerade dock lite på slutet, men jag tror att jag höll min täckmantel ändå.
Meddelandet kom alltså helt utan att vi hade talat med varandra tidigare och det var svårt för mig att komma med "korrekta" svar.
Detta var vad som skrevs:
Jag döper sändaren till Nils.
Nils: Om 45 kanske, vi får se.
Jag: Okej :)
Nils: Bra, då säger vi så. Men folk är olika! Alla vill ju inte samma sak, så är vi.
Jag: Jo, jag vet. Vill verkligen inte hålla på med sånt där =/
Nils: Vissa har ju inget val, de är bara att acceptera! För man får ju inte balla ur.
Jag: Nej, jag håller med. En Jävla idioti alltså.
Nils: Får man för sig det är det ju kört. Men då får man ställa sig för nått annat.
Jag: Jo, exakt!
Nils: Vadå?
Jag: Äsch, inget.
Visst blir man lite nyfiken på vad Nils snackar om?
Jag undrar om han vid den här tidpunkten inser att han har snackat med fel person.
Om inte, hoppas jag att han hör av sig igen och att han kommer med mer konkreta saker som det är lättare att svara på. Då ska jag komma på en riktig rövarhistoria och få honom ordentligt konfunderad!
Visst är det roligt, det här?
Lika som bär
Peter Petrelli? Yossi Benayoun?
Vilopaus
Jag sitter och tar mig en vilopaus, en välbehövlig sådan.
Jag anser att jag har förtjänat den efter en vecka utan någon form av fritid.
Orken är slut och jag gör ingenting, bara sitter stilla på en stol och kontemplerar över livet.
Spegeln som är framför mig visar en trött skepnad och i det dystra skenet från den öppna spisen ser jag väldigt allvarsam ut. Det är meningen. Jag försöker se sådär brydd ut, som Frodo i Sagan om ringen. Ni vet, efter att stackars Gandalf har fallit ner i avgrunden i Moria.
Det är svårt att se brydd ut, jag försöker fokusera blicken långt borta som om jag är djupt försjunken i tankar, så att det ser ut som att jag är klok eller nåt. Jag misslyckas kapitalt.
Jag anser att jag har förtjänat den efter en vecka utan någon form av fritid.
Orken är slut och jag gör ingenting, bara sitter stilla på en stol och kontemplerar över livet.
Spegeln som är framför mig visar en trött skepnad och i det dystra skenet från den öppna spisen ser jag väldigt allvarsam ut. Det är meningen. Jag försöker se sådär brydd ut, som Frodo i Sagan om ringen. Ni vet, efter att stackars Gandalf har fallit ner i avgrunden i Moria.
Det är svårt att se brydd ut, jag försöker fokusera blicken långt borta som om jag är djupt försjunken i tankar, så att det ser ut som att jag är klok eller nåt. Jag misslyckas kapitalt.
På begäran
Jag hade fysik-lektion igår och slogs av tanken att skicka ett mass-sms till alla som var närvarande i klassrummet för att verkligen poängtera vad vi är nära att uppnå.
Det kunde dock inte genomföras på grund av vissa tekniska besvär.
Men likväl kan jag istället förmedla det jag ville här.
Såhär löd meddelandet:
"Hallå klassen! Jag verkligen känner hur intresset i den här gruppen för ämnet fysik är helt sprudlande. Jag känner att med de kunskaper vi har inom det här ämnet kommer vi att nå långt.
Vi kommer nå längre än vad någon någonsin tidigare har gjort. Vi kommer sätta Hässlö på kartan som om det vore ett eget land, vars ringa storlek inte har någon som helst koppling till vår storhet i övrigt.
I framtiden kommer vi vandra runt bland folket och berätta om vårat fysikaliska intresse. Vi kommer vara helt oberoende av pengar då vi har tjänat en obscent stor summa pengar genom våra studier och forskningar.
Överallt kan vi gå runt och skryta med formler som F=BIL, Q=eBv eller v^2m/2.
Vi kan visa våra färdigheter med händerna genom att vrida och vända och på så sätt få fram flödestäthet, kraft eller strömriktning.
Ojojoj, jaaa. Vi kommer bli högt aktade av världens alla vetenskapsmän.
Det kommer att talas om eleverna i klassen i vilken alla fick nobelpriset. Vi, elever från Hässlö, från V07!"
Det kunde dock inte genomföras på grund av vissa tekniska besvär.
Men likväl kan jag istället förmedla det jag ville här.
Såhär löd meddelandet:
"Hallå klassen! Jag verkligen känner hur intresset i den här gruppen för ämnet fysik är helt sprudlande. Jag känner att med de kunskaper vi har inom det här ämnet kommer vi att nå långt.
Vi kommer nå längre än vad någon någonsin tidigare har gjort. Vi kommer sätta Hässlö på kartan som om det vore ett eget land, vars ringa storlek inte har någon som helst koppling till vår storhet i övrigt.
I framtiden kommer vi vandra runt bland folket och berätta om vårat fysikaliska intresse. Vi kommer vara helt oberoende av pengar då vi har tjänat en obscent stor summa pengar genom våra studier och forskningar.
Överallt kan vi gå runt och skryta med formler som F=BIL, Q=eBv eller v^2m/2.
Vi kan visa våra färdigheter med händerna genom att vrida och vända och på så sätt få fram flödestäthet, kraft eller strömriktning.
Ojojoj, jaaa. Vi kommer bli högt aktade av världens alla vetenskapsmän.
Det kommer att talas om eleverna i klassen i vilken alla fick nobelpriset. Vi, elever från Hässlö, från V07!"
Malfunctioning
Jaha, då var det bevisat. Jag är helt jävla debil.
Det är ett faktum att det sista jag gjorde innan jag gick till sängs igår kväll var att släcka lägenhetens alla lampor. När jag kommer upp på morgonen så lyser likväl en av de två lamporna i vardagsrumsfönstret. De två lamporna står på cirka nittio centimeters avstånd från varandra så det är inte direkt så att jag har släckt den ena och glömt den andra.
Det här betyder att jag (såvida det inte var någon av mina katter) har varit uppe under natten och tänt en av lamporna, utan att vara vid medvetande.
Jag kan verkligen inte förstå vad det är i min hjärna som får mig att göra sådana saker. Lite läskigt är det ändå, jag menar, vem vet hur länge jag kan ha varit uppe och strosat omkring.
Det ligger ingen konstighet i att jag är trött på morgonen när jag vaknar. Vem skulle inte vara det efter en nattlig aktivitet som denna?
Det är ett faktum att det sista jag gjorde innan jag gick till sängs igår kväll var att släcka lägenhetens alla lampor. När jag kommer upp på morgonen så lyser likväl en av de två lamporna i vardagsrumsfönstret. De två lamporna står på cirka nittio centimeters avstånd från varandra så det är inte direkt så att jag har släckt den ena och glömt den andra.
Det här betyder att jag (såvida det inte var någon av mina katter) har varit uppe under natten och tänt en av lamporna, utan att vara vid medvetande.
Jag kan verkligen inte förstå vad det är i min hjärna som får mig att göra sådana saker. Lite läskigt är det ändå, jag menar, vem vet hur länge jag kan ha varit uppe och strosat omkring.
Det ligger ingen konstighet i att jag är trött på morgonen när jag vaknar. Vem skulle inte vara det efter en nattlig aktivitet som denna?
OM: Att äta godis
Jag har efter många års studier kommit fram till ett resultat.
Det handlar om att äta godis.
Jag har på senare tid inte ätit så mycket godis, jag vet inte direkt någon orsak till detta. Jag antar att jag har vuxit ifrån det eller nåt, hur man nu kan göra det.
Jag tycker ju fortfarande att det är gott och så, men det är inte direkt så att jag åker till affären för att köpa godis, såsom jag har gjort i mina yngre dagar (nu låter det som att jag är jättegammal).
Nu mera är jag intresserad av att köpa bullar eller bakelser av något slag. Gifflar till exempel.
Men som sagt så har jag ändå kommit fram till en slutsats, emedan jag ibland finner att godis också kan tillfredställa mig.
Men godis är endast gott då det äts under speciella omständigheter. De är som följer:
- Bästa tiden att äta godis är när man är hungrig, då duger i princip vad som helst. Det blir ännu godare om man är i vetskapen att mat håller på att tillagas och är färdig att äta inom en snar framtid. Då går man titt som tätt och tar en liten godisbit och tänker att det är den sista, men det där funkar aldrig. Innan man vet ordet av det så sitter man med ännu en karamell.
- Godis är också fantastiskt gott om det inte är ens eget, om det är någon annan som sitter och smaskar på det. Man får en liten bit och så har man ett typexempel på uttrycket mersmak.
- En annan omständighet under vilken godis är väldigt gott är på morgonen (detta kan givetvis bero på att man ofta är hungrig när man vaknar och då är det egentligen samma effekt som ovan).
Men jag känner ibland att om jag har något godis hemma en kväll, så sparar jag det hellre till morgonen därpå för då uppskattar jag det mycket mer.
Annars kan det hända att man sitter och äter upp en hel godispåse utan att ens tycka det är gott, man äter bara för ätandets skull.
Tänk på det här nästa gång ni köper godis, så jäkla gott är det inte. Såvida man inte äter det rätt.
Det handlar om att äta godis.
Jag har på senare tid inte ätit så mycket godis, jag vet inte direkt någon orsak till detta. Jag antar att jag har vuxit ifrån det eller nåt, hur man nu kan göra det.
Jag tycker ju fortfarande att det är gott och så, men det är inte direkt så att jag åker till affären för att köpa godis, såsom jag har gjort i mina yngre dagar (nu låter det som att jag är jättegammal).
Nu mera är jag intresserad av att köpa bullar eller bakelser av något slag. Gifflar till exempel.
Men som sagt så har jag ändå kommit fram till en slutsats, emedan jag ibland finner att godis också kan tillfredställa mig.
Men godis är endast gott då det äts under speciella omständigheter. De är som följer:
- Bästa tiden att äta godis är när man är hungrig, då duger i princip vad som helst. Det blir ännu godare om man är i vetskapen att mat håller på att tillagas och är färdig att äta inom en snar framtid. Då går man titt som tätt och tar en liten godisbit och tänker att det är den sista, men det där funkar aldrig. Innan man vet ordet av det så sitter man med ännu en karamell.
- Godis är också fantastiskt gott om det inte är ens eget, om det är någon annan som sitter och smaskar på det. Man får en liten bit och så har man ett typexempel på uttrycket mersmak.
- En annan omständighet under vilken godis är väldigt gott är på morgonen (detta kan givetvis bero på att man ofta är hungrig när man vaknar och då är det egentligen samma effekt som ovan).
Men jag känner ibland att om jag har något godis hemma en kväll, så sparar jag det hellre till morgonen därpå för då uppskattar jag det mycket mer.
Annars kan det hända att man sitter och äter upp en hel godispåse utan att ens tycka det är gott, man äter bara för ätandets skull.
Tänk på det här nästa gång ni köper godis, så jäkla gott är det inte. Såvida man inte äter det rätt.
Sleepwalker
Eller hur är det egentligen?
Det är en tung period i skolan just nu, det är många tusen sidor som ska läsas och tiden är inte direkt obegränsad. Jag har inte mindre än åtta prov fram till höstlovet.
Då är det lätt hänt att man blir stressad.
Det första tecknet som jag själv märker när jag är stressad är att min sömn är allt annat än ostörd. Jag är med om märkliga incidenter på nätterna och jag fölorar liksom uppfattning om tid och rum.
I våras så gick jag vid två tillfällen upp mitt i natten i tron att det var morgon. En av gångerna väckte jag min mamma och upplyste henne om att hon hade försovit sig.
"Fan i helvete" sa hon varpå hon störtade ut i köket. Väl i köket utbrister hon:
"Men Jesper! Det är ju helt mörkt ute, klockan är tjugo över ett!"
"Jaha" svarade jag och återvänder till min säng.
Igår vaknade jag klockan 0745, en timma efter tiden min alarmklocka var ställd till. Jag har inget minne av att jag har stängt av någon klocka och det är för mig besynnerligt.
Denna natt var också underlig. Jag vaknade vid ett flertal tillfällen, det minns jag. Men på morgonen när min klocka ringde så var min dörr öppen, jag måste ha öppnat den någon gång under natten. Det har jag inte heller något minne av.
Tänk att sömnen påverkas så mycket av inre faktorer såsom stress.
Det är en tung period i skolan just nu, det är många tusen sidor som ska läsas och tiden är inte direkt obegränsad. Jag har inte mindre än åtta prov fram till höstlovet.
Då är det lätt hänt att man blir stressad.
Det första tecknet som jag själv märker när jag är stressad är att min sömn är allt annat än ostörd. Jag är med om märkliga incidenter på nätterna och jag fölorar liksom uppfattning om tid och rum.
I våras så gick jag vid två tillfällen upp mitt i natten i tron att det var morgon. En av gångerna väckte jag min mamma och upplyste henne om att hon hade försovit sig.
"Fan i helvete" sa hon varpå hon störtade ut i köket. Väl i köket utbrister hon:
"Men Jesper! Det är ju helt mörkt ute, klockan är tjugo över ett!"
"Jaha" svarade jag och återvänder till min säng.
Igår vaknade jag klockan 0745, en timma efter tiden min alarmklocka var ställd till. Jag har inget minne av att jag har stängt av någon klocka och det är för mig besynnerligt.
Denna natt var också underlig. Jag vaknade vid ett flertal tillfällen, det minns jag. Men på morgonen när min klocka ringde så var min dörr öppen, jag måste ha öppnat den någon gång under natten. Det har jag inte heller något minne av.
Tänk att sömnen påverkas så mycket av inre faktorer såsom stress.
Tomas Tranströmer
Jag läste lite av Tranströmers brillianta verk idag. Han är verkligen en författare att se upp till.
"Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord."
-Dikten: "Från mars -79"
"Jag ligger på sängen med armarna utbredda.
Jag är ett ankare som grävt ner sig ordentligt och håller kvar den väldiga skuggan som flyter där ovan,
det stora okända som jag är en del av och som säkert är viktigare än jag."
-Citat ur dikten: "Carillon"
Ingen använder liknelser så som honom.
Alla borde läsa lite Tranströmer ibland, man kan lära sig ett och annat genom att göra det.
"Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord."
-Dikten: "Från mars -79"
"Jag ligger på sängen med armarna utbredda.
Jag är ett ankare som grävt ner sig ordentligt och håller kvar den väldiga skuggan som flyter där ovan,
det stora okända som jag är en del av och som säkert är viktigare än jag."
-Citat ur dikten: "Carillon"
Ingen använder liknelser så som honom.
Alla borde läsa lite Tranströmer ibland, man kan lära sig ett och annat genom att göra det.
Fullt hus
I helgen var jag ute och delade ut mimertidningar. Det är ett segt jobb och man går runt från trapp till trapp, dörr till dörr bara för att lämna den där tidningen.
Det är lite av en erfarenhet att gå runt i olika lägenhetshus, man möter olika lukter överallt. Den ena lukten värre än den andra.
När jag går runt så brukar jag försöka hitta på sätt att göra det hela lite roligare, så jag brukar kolla på dörrnamnen och alla skyltar som är uppsatta här och där.
Denna gång såg jag nånting som verkligen fångade min uppmärksamhet. Jag var tvungen att fota.
Det här är vad som stod på dörren.
Det första jag reagerade på var bristen på fantasi hos den som väljer att döpa sina tre barn till ungefär samma namn, jag menar den vita lappen som sitter ovanför brevinkastet.
Det som jag också funderade på var huruvida det verkligen får plats så många som namnen indikerar att det bor i den här lägenheten. Det verkade som att det var en tvåa, eller på sin höjd en trea.
Hur man kan få plats så många i en och samma lägenhet är saken jag undrar, man kan ju tänka sig att det blir ganska trångt.
Utifrån lapparna på dörren så får man det till att det skulle bo sex eller sju personer därinne.
Det är lite av en erfarenhet att gå runt i olika lägenhetshus, man möter olika lukter överallt. Den ena lukten värre än den andra.
När jag går runt så brukar jag försöka hitta på sätt att göra det hela lite roligare, så jag brukar kolla på dörrnamnen och alla skyltar som är uppsatta här och där.
Denna gång såg jag nånting som verkligen fångade min uppmärksamhet. Jag var tvungen att fota.
Det här är vad som stod på dörren.
Det första jag reagerade på var bristen på fantasi hos den som väljer att döpa sina tre barn till ungefär samma namn, jag menar den vita lappen som sitter ovanför brevinkastet.
Det som jag också funderade på var huruvida det verkligen får plats så många som namnen indikerar att det bor i den här lägenheten. Det verkade som att det var en tvåa, eller på sin höjd en trea.
Hur man kan få plats så många i en och samma lägenhet är saken jag undrar, man kan ju tänka sig att det blir ganska trångt.
Utifrån lapparna på dörren så får man det till att det skulle bo sex eller sju personer därinne.
Haha
Ni som inte sett det här, varsågoda!
Jag måste säga att jag tycker det här är sjuukt kul.
Kolla bara på den stackars japanen efter incidenten, först blir han glad sedan blir han liksom helt förstörd när han inser sitt misstag.
Jag måste säga att jag tycker det här är sjuukt kul.
Kolla bara på den stackars japanen efter incidenten, först blir han glad sedan blir han liksom helt förstörd när han inser sitt misstag.
Han kan fara åt helvete!
Chauffören som kör min buss idag är en såndär chaufför som har bråttom överallt.
Han kör förbi stopplinjen med två meter vid trafikljusen, han ger full gas och hårda, snäva inbromsningar vid hållplatserna, som om han inte vill stanna egentligen och sedan blåser han iväg i 70-75km/h på 50-väg.
Två gånger är han nära på att krocka med andra bilar under sträckan mellan Centralen och Hässlö.
Det är sådana chaufförer som skrämmer mig mest. Han har verkligen ingen känsla för ansvar, ingen känsla för att det sitter ett trettiotal personer i bussen som har det mesta av sin framtid framför sig, en riktig idiot är han.
Jag vill bara trycka på stoppknappen så snabbt som möjligt och kliva av den här dödsfördömda resan, ju fortare desto större chans har jag att överleva.
Jag sitter längst fram i bussen, jag försöker böja mig fram för att läsa namnet på hans namnbricka. Då kan jag kolla upp var han bor på eniro. Sedan ska jag besöka honom. Med kniven.
Då kan jag försäkra er om att han aldrig kommer köra oansvarsfullt igen, om han någonsin kör buss igen...den idioten
Han kör förbi stopplinjen med två meter vid trafikljusen, han ger full gas och hårda, snäva inbromsningar vid hållplatserna, som om han inte vill stanna egentligen och sedan blåser han iväg i 70-75km/h på 50-väg.
Två gånger är han nära på att krocka med andra bilar under sträckan mellan Centralen och Hässlö.
Det är sådana chaufförer som skrämmer mig mest. Han har verkligen ingen känsla för ansvar, ingen känsla för att det sitter ett trettiotal personer i bussen som har det mesta av sin framtid framför sig, en riktig idiot är han.
Jag vill bara trycka på stoppknappen så snabbt som möjligt och kliva av den här dödsfördömda resan, ju fortare desto större chans har jag att överleva.
Jag sitter längst fram i bussen, jag försöker böja mig fram för att läsa namnet på hans namnbricka. Då kan jag kolla upp var han bor på eniro. Sedan ska jag besöka honom. Med kniven.
Då kan jag försäkra er om att han aldrig kommer köra oansvarsfullt igen, om han någonsin kör buss igen...den idioten
En obekväm sanning
Skrev jag en? Hoppsan, jag menade tre.
Arsenal - Hull City 1-2
CFR Cluj - Chelsea FC 0-0
Juventus - Palermo 1-2
Jag finner inga ord.
Satan är ett.
Veckans sensmoral:
Det blir aldrig som man tänkt sig..
Arsenal - Hull City 1-2
CFR Cluj - Chelsea FC 0-0
Juventus - Palermo 1-2
Jag finner inga ord.
Satan är ett.
Veckans sensmoral:
Det blir aldrig som man tänkt sig..
Gandhi - En man för mänskligheten
Fredagens kväll ägnade jag åt att läsa om Mahatma Gandhi. Alltså i ett studiesyfte.
Jag ska nämligen skriva en uppsats om Gandhi och hans liv, är det inte tragiskt att jag sitter hemma en fredagkväll egentligen? Var är världen på väg säger jag bara. Menmen, det är inte det som är poängen.
När jag läser om Gandhi så slår det mig vilken fantastisk människa han var. Jag har aldrig riktigt uppskattat och förstått hans storhet och betydelse för Indien. Det är inte direkt en slump att han kallas Nationens Fader.
Jag läste allt på en site på internet och det var som en liten bok, indelad i ungefär tio kapitel. Varje kapitel var väl ekvivalent med ett dataskrivet A-4 skulle jag tro.
När jag först kom in på sidan så såg jag hur mycket det var och tänkte att det här kommer jag aldrig orka läsa, men jag började iaf. Ju längre jag kom, desto mer intressant blev det och det slutade med att jag satt helt tagen av texten, den var skriven på perfekt engelska och denne Gandhi var helt otrolig.
Den här texten rekommenderar jag starkt. Sitter ni hemma någon kväll och känner att tiden är er överflödig, ni kanske funderar på att se på TV eller klicka runt på någon community på nätet, överväg då istället att läsa om Gandhi. Det är intressant läsning. Ni kan hitta texten HÄR.
Det negativa är att det är skrivet på ganska avancerad engelska, HÄR finns ett mycket bra hjälpmedel för översättning.
Hässlös grymhet
Kolla! Här ser man verkligen den tyranni vilken vi får dras med på Hässlö.
Vi tvingas göra armhävningar om vi inte uppnår tillräckligt höga poäng, det värsta är att Staten tillåter detta.
Här tvingas en i klassen kontrollera att armhävningarna utförs korrekt. Ni ser hur han sitter där med sitt mätdon och det syns inte på bild, men han är under sträng bevakning.
Ni som går i vanliga kommunala skolor. Skänk oss en tanke om ni tycker att ni har det jobbigt.
Dagens Bellman
Jag hittade en gammal klassisk Bellman-historia som jag fann lite lustig.
En tysk, en fransk och Bellman hade lyckats hamna på en öde ö. Det hände sig dock att den här ön var bebodd av ett folkslag.
De blev tagna till fånga och fick en uppgift.
Ledaren av folkslaget sade såhär.
"Om någon av er hittar en frukt eller grönsak på ön som ingen känner till så blir ni fria, om ni däremot hittar en frukt eller grönsak som någon känner till så kör vi upp den i röven på er."
Så tysken gick iväg och kom efter en stund tillbaka med en morot, vilken öborna genast körde upp i röven på honom. Sedan gick Bellman iväg och kom tillbaka med ett päron. Öborna kände igen också den och de körde upp den i Bellmans röv.
Bellman skrek först "AJ AJ AJ" av smärta men efter en stund så började han skratta. Öborna undrade då vad han tyckte var så roligt.
Då svarade Bellman: "Kolla, fransken har med sig en vattenmelon!"
MS Röj
Det här spelet har hållit mig sysselsatt sedan jag kom hem från skolan.
Ett mycket stimulerande spel får man väl säga.
Jag är extremt stolt över att kunna presentera vissa rekordtider jag har på det. Jag är nämligen lite av en expert inom området.
På Nybörjar-röjare så har jag det näst intill oslagbara rekordet på blotta fem sekunder. På den här tiden har jag alltså lyckats lokalisera 10 minor, det är sannerligen värt en applåd.
Tack, ni kan sluta klappa nu. Det går även bra att stänga munnen.
På Amatör-röjare, med inte mindre än 40 minor, har jag också en ganska oslagbar tid. På 72 sekunder har jag lyckats lösa den här varianten, fantastiskt snabbt om jag får säga det själv.
Idag har jag inte ägnat mig åt Stor-röjarnivån, men jag vill minnas att jag har en ganska bra tid där också. Sitter man i några dagar och klickar så blir man jäkligt snabb i fingret och man klickar som aldrig förr.
En ganska ovärd men dock prestigefylld sport.
För övrigt
Det var tydligen ingen som föll för mitt förstaoktober-skämt. Jag menar "Nu slutar jag!"-inlägget.
Det var såhär, jag kom på världens bästa aprilskämt (för det var ju fantastiskt bra) men det var lite segt att vänta tills den första april. Därför tog jag det den första oktober istället.
Originalitet är nyckeln till framgång brukar jag säga.
Allt jag sa var ju förstås befängt. Jag älskar ju allt det där, möjligen med undantag av lärarna (jag nämner inga namn).
Men så ligger det till.
Det var väl egentligen inte så oväntat att ingen gick på det här, att få en framtvingad aggression att verka realistisk är inte det lättaste. Jag ska jobba på det - tills nästa första oktober kanske.
Det var såhär, jag kom på världens bästa aprilskämt (för det var ju fantastiskt bra) men det var lite segt att vänta tills den första april. Därför tog jag det den första oktober istället.
Originalitet är nyckeln till framgång brukar jag säga.
Allt jag sa var ju förstås befängt. Jag älskar ju allt det där, möjligen med undantag av lärarna (jag nämner inga namn).
Men så ligger det till.
Det var väl egentligen inte så oväntat att ingen gick på det här, att få en framtvingad aggression att verka realistisk är inte det lättaste. Jag ska jobba på det - tills nästa första oktober kanske.
Jag är som resten av världen
Jag är som resten av världen just nu, i en ekonomisk kris. En personlig sådan.
Jag vet inte riktigt hur jag har kunnat hamna i denna.
Det här ordspråket, "Man ska inte sparka på den som redan ligger", det har jag inte riktigt förstått innebörden av. Fast eftersom det är mot mig själv så är det väl inte riktigt lika illa.
Jag ska prova mig på en liknelse, en såndär jag är så bra på (njaa).
Det är som om jag har snavat på mina egna fötter, jag ramlar och slår mig blodig. Jag ligger på marken och spottar blod, jag spottar rakt upp och träffar mig själv i ansiktet. Jag som redan är slagen får återigen smuts på mig.
Jaaaa, jag har det tungt just nu. Men det är det jag gillar med mig själv, jag har styrkan att ta mig ur den här situationen, trots att inget talar för det.
Här kommer ännu en liknelse (jag anar ett konstant jubel).
Liksom en blomma har kraften att tränga igenom asfalt ska jag komma ur den här svackan.
Önska mig lycka till.
Jag vet inte riktigt hur jag har kunnat hamna i denna.
Det här ordspråket, "Man ska inte sparka på den som redan ligger", det har jag inte riktigt förstått innebörden av. Fast eftersom det är mot mig själv så är det väl inte riktigt lika illa.
Jag ska prova mig på en liknelse, en såndär jag är så bra på (njaa).
Det är som om jag har snavat på mina egna fötter, jag ramlar och slår mig blodig. Jag ligger på marken och spottar blod, jag spottar rakt upp och träffar mig själv i ansiktet. Jag som redan är slagen får återigen smuts på mig.
Jaaaa, jag har det tungt just nu. Men det är det jag gillar med mig själv, jag har styrkan att ta mig ur den här situationen, trots att inget talar för det.
Här kommer ännu en liknelse (jag anar ett konstant jubel).
Liksom en blomma har kraften att tränga igenom asfalt ska jag komma ur den här svackan.
Önska mig lycka till.
Nu slutar jag!
Jag har tagit slut.
Jag har ingen ork eller energi till någonting längre.
Jag skiter i den här jävla utbildningen.
Jag är så trött på mina klasskamrater, på mina lärare, på alla dessa jävla prov och det här med att flyga, det är såååååå överskattat.
Nu skiter jag i allt!
Alla på hela Hässlö kan ta mig fan fara åt helvete!!!!!
Speciellt du, Jonathan! Du äcklar mig. Du kan ta dina jävla grejer och sticka tillbaka till den där hålan Stockholm.
Fyfan!
