Status update!
Nej, det handlar inte om mitt busstreck. Sorry. Det förhalas med varje dag som går, väntar liksom på ett genombrott.
Denna uppdatering angår min gump - för att uttrycka det lite finare.
Det är en mer bokstavlig beskrivning av det som nu täcker 30 procent av min stjärt. För blåmärket har fan spridit sig. Och det låter ju olycksbådande! Jag läste dock på någon hemsida att det här är en positiv utveckling. Blåmärket sprider sig när blodet i svullnaden börjar skingras, därefter ska det tydligen genomgå regnbågens alla färger några gånger innan det slutligen försvinner. Tiden kan vara mellan två till sex veckor.
Det är väl härligt! Och JAA, mina ord är fyllda till toppen av ironi. Till toppen. Det är inte trevligt med en blå stjärt. Nej, det är det inte. Typiskt osoft faktiskt.
Jag var en gång på en tillställning där folk hade klätt ut sig till smurfar. Högst oklädsamt men ändå festligt på något sätt. Pionjäriskt. Lite så fast en mörkare ton och sen har vi min vänstra skinka.
Classic!
Denna uppdatering angår min gump - för att uttrycka det lite finare.
Det är en mer bokstavlig beskrivning av det som nu täcker 30 procent av min stjärt. För blåmärket har fan spridit sig. Och det låter ju olycksbådande! Jag läste dock på någon hemsida att det här är en positiv utveckling. Blåmärket sprider sig när blodet i svullnaden börjar skingras, därefter ska det tydligen genomgå regnbågens alla färger några gånger innan det slutligen försvinner. Tiden kan vara mellan två till sex veckor.
Det är väl härligt! Och JAA, mina ord är fyllda till toppen av ironi. Till toppen. Det är inte trevligt med en blå stjärt. Nej, det är det inte. Typiskt osoft faktiskt.
Jag var en gång på en tillställning där folk hade klätt ut sig till smurfar. Högst oklädsamt men ändå festligt på något sätt. Pionjäriskt. Lite så fast en mörkare ton och sen har vi min vänstra skinka.
Classic!
När man inte har nåt bättre för sig...
.. så är det bästa man kan göra att lägga ner tid på ett spela någon ett spratt.
Det är SÅDANT jag är bra på!
Håll er uppdaterade under veckan för mer info.
Det är SÅDANT jag är bra på!
Håll er uppdaterade under veckan för mer info.
Moahahahahahha!
Mohaaaaahahahahahahahahahha!
Ha-ha-ha-ha-ha!
Mohaaaaahahahahahahahahahha!
Ha-ha-ha-ha-ha!
Jag vet inte huruvida..
..ni är intresserade av att se några bilder på mig och min stjärt. De kan ju vara sådär typiskt frånstötande. Men ändå, jag vill ju visa mina lovebites från trappan..
För att ge er en inblick liksom.
Och här har svullnaden gått ner ganska mycket! Tänk er hur det såg ut tidigare..
För att ge er en inblick liksom.
Och här har svullnaden gått ner ganska mycket! Tänk er hur det såg ut tidigare..
Sekunden som fick mitt väsen att skälva
OM: Mitt fall i trappen
Hundra tankar hinner flyga igenom mitt huvud. Jag tänker att det här inte händer. Att det är en mardröm som jag snart kommer att vakna upp ur. En dagdröm.
Hundra tankar hinner flyga igenom mitt huvud. Jag tänker att det här inte händer. Att det är en mardröm som jag snart kommer att vakna upp ur. En dagdröm.
Jag vet att det är kört. Jag ser ljuset i slutet av tunneln. Jag ser hela min framtid försvinna liksom i ett moln av rök, som kaninen i magikerns trick.
Jag hinner känna hur håret i nacken reser sig på mig och för första gången på länge känner jag rädsla. En känsla jag trodde jag hade förkastat ur mitt sinne.
Jag hinner känna hur håret i nacken reser sig på mig och för första gången på länge känner jag rädsla. En känsla jag trodde jag hade förkastat ur mitt sinne.
Jag landar med ett brak. Jag hör ett förfärat skrik som förstärker alla mina farhågor. "NEEEEEJ!" En millisekund senare står jag upp på båda benen. Det första jag gör är att kontrollera min mobiltelefon.
Ett tillstånd av absolut chock. Endast chock kan framkalla en reaktion så banal som den jag fick. Vad spelar det för roll om min telefon gick sönder liksom? Det fanns större saker på spel.
Där och då pumpas så mycket adrenalin ut i mitt blod att jag inte känner någon smärta. Den kommer senare.
Bruises tell no lies.
Ett tillstånd av absolut chock. Endast chock kan framkalla en reaktion så banal som den jag fick. Vad spelar det för roll om min telefon gick sönder liksom? Det fanns större saker på spel.
Där och då pumpas så mycket adrenalin ut i mitt blod att jag inte känner någon smärta. Den kommer senare.
Bruises tell no lies.
Några uppmaningar
Jag står där, längst framme vid scenen, och sjunger för fullt. Eller nej, jag bölar. Jag tror faktiskt inte man kan kalla det sång.
Smalare än Thord, nåt jävla coverband spelar på BMB. Av bara konstiga anledningar står jag närmast själva Thord. Som ett hängivet fan. Som en supporter som aldrig missar ett gig.
Men det är jag ju inte. Jag är bara redlöst berusad.
Det var en händelserik kväll, av vilken jag inte kan delge allt för många detaljer. Mest på grund av ovilja alltså, inte för att jag inte vet.
Jag misstänker att det inte bara var sprit i den shot jag drack när jag kom in på nattklubben. Det liksom spårade för mycket efter den. Och här kommer mina råd till alla, för jag skriver inte detta för skojs skull. Jag är alltid en rådgivare, det är något av min primära funktion här i samhället.
Råd 1. Försök att inte irritera bartendern - det är faktiskt den person som har tillgång till ditt glas.
Råd 2. Om du ska lägga dig i en lövhög - fine! Men ligg inte i en som du vanligen brukar urinera i. Typiskt ofräscht.
Råd 3. Vid eventuellt upphittande av vägkona, låt den stå där den står. Medtag inte för att kasta upp på ett tak.
Råd 4. Om du nu ska cykla efter en krogrunda, cykla långsamt
Råd 5. Ta lärdom av råd nummer fyra.
Smalare än Thord, nåt jävla coverband spelar på BMB. Av bara konstiga anledningar står jag närmast själva Thord. Som ett hängivet fan. Som en supporter som aldrig missar ett gig.
Men det är jag ju inte. Jag är bara redlöst berusad.
Det var en händelserik kväll, av vilken jag inte kan delge allt för många detaljer. Mest på grund av ovilja alltså, inte för att jag inte vet.
Jag misstänker att det inte bara var sprit i den shot jag drack när jag kom in på nattklubben. Det liksom spårade för mycket efter den. Och här kommer mina råd till alla, för jag skriver inte detta för skojs skull. Jag är alltid en rådgivare, det är något av min primära funktion här i samhället.
Råd 1. Försök att inte irritera bartendern - det är faktiskt den person som har tillgång till ditt glas.
Råd 2. Om du ska lägga dig i en lövhög - fine! Men ligg inte i en som du vanligen brukar urinera i. Typiskt ofräscht.
Råd 3. Vid eventuellt upphittande av vägkona, låt den stå där den står. Medtag inte för att kasta upp på ett tak.
Råd 4. Om du nu ska cykla efter en krogrunda, cykla långsamt
Råd 5. Ta lärdom av råd nummer fyra.
Tack för mig. Hej.
Hässlöfolk, se hit!
Ni missade väl inte Vem vet mest idag klockan 19? Det var ju en verklig lokalkändis som medverkade. Se programmet på länken nedan!
VEM VET MEST-CELEB
Den här bilden gör min söndagskväll.
Master of mischief!
Om jag är hemma hos någon en kväll och känner mig ostimulerad brukar jag genast ta tag i saker och ting. Göra något kul liksom, som jag tycker är kul. Det blir oftast små bus.
Jag är ju lite av ett busfrö och understimulans har en förmåga att locka fram barnet i mig.
Ååh ja! Jag har haft många hyss för mig i mina dagar. När jag letar i mitt arkiv (mitt minne) kommer alla möjliga konstiga förfaranden upp. Det finns alltifrån den klassiska stjäla-någon-annans-kamera och ta konstiga bilder på nakna kroppsdelar till lite mer originella påhitt som när jag samlade öppningsgrejen till burkar och lade allesammans i någons jackficka. Ni vet den här grejen som sitter på burken som man öppnar med, det är ju väldigt lätt att avlägsna den från burken och på tillställningar av festlig art förekommer det många burkar!
Om jag minns rätt (vilket säkert är fallet) hade jag ett 50-tal som jag med ganska mycket fnissande placerade i någons jackinnerficka.
En annan gång ommöblerade jag ett badrum, jag bytte plats på allt. Mycket lustigt! Den boende var.. högst konfunderad när han insåg detta, något jag fann väldigt roande.
Nu senast skrev jag några ord på postit-lappar och placerade dessa på olämpliga ställen. Insidan av en lampskärm, insidan av ett skåp, baksidan av teven, ovanför en tavla, på spegeln i badrummet, på vitrinskåpet.
Det är alltid kul dagen efter när man har tillfälle att iaktta sin kreativitet. Och för att inte tala om genialitet!
På en av lapparna skrev jag "filip var här" vilket ju indicerar att Filip var den skyldige. Väldigt träffsäkert!
Jag är ju lite av ett busfrö och understimulans har en förmåga att locka fram barnet i mig.
Ååh ja! Jag har haft många hyss för mig i mina dagar. När jag letar i mitt arkiv (mitt minne) kommer alla möjliga konstiga förfaranden upp. Det finns alltifrån den klassiska stjäla-någon-annans-kamera och ta konstiga bilder på nakna kroppsdelar till lite mer originella påhitt som när jag samlade öppningsgrejen till burkar och lade allesammans i någons jackficka. Ni vet den här grejen som sitter på burken som man öppnar med, det är ju väldigt lätt att avlägsna den från burken och på tillställningar av festlig art förekommer det många burkar!
Om jag minns rätt (vilket säkert är fallet) hade jag ett 50-tal som jag med ganska mycket fnissande placerade i någons jackinnerficka.
En annan gång ommöblerade jag ett badrum, jag bytte plats på allt. Mycket lustigt! Den boende var.. högst konfunderad när han insåg detta, något jag fann väldigt roande.
Nu senast skrev jag några ord på postit-lappar och placerade dessa på olämpliga ställen. Insidan av en lampskärm, insidan av ett skåp, baksidan av teven, ovanför en tavla, på spegeln i badrummet, på vitrinskåpet.
Det är alltid kul dagen efter när man har tillfälle att iaktta sin kreativitet. Och för att inte tala om genialitet!
På en av lapparna skrev jag "filip var här" vilket ju indicerar att Filip var den skyldige. Väldigt träffsäkert!
Scientologi
Jag blev uppringd av någon från scientologikyrkan idag. Lite läskigt. Jag visste inte vem det var för han presenterade sig inte. Han ringde lite olägligt och jag bad honom återkomma. Det gav mig möjlighet att googla hans nummer.
Det här gör mig lite förväntansfull. Jag tycker om när religiösa samfund försöker värva mig. Det är så roligt att se dem försöka.
Jag minns när två medlemmar från Jehovas vittnen besökte mig en gång. Det var så beklämmande att se på dem när de förstod att jag bara drev med dem. Den ena upptäckte det lite före den andra och ryckte lite i sin kompis tröja. Han försökte indicera att det var dags att gå vidare. Men kompisen bara fortsatte att läsa ur bibeln han hade med sig.
Jag såg på honom med låtsad nyfikenhet och försökte hålla mig för skratt. När jag började le lite för stort bestämde sig den mer kvicktänkte av de två att agera.
-Kom! sa han, vi går vidare.
Och det gjorde dem. Och jag tyckte det var så kul att få spela någon ett spratt utan att få dåligt samvete. De tog ju upp min tid lika mycket som jag tog upp deras.
Alltså.. Det ska bli intressangt att höra vad scientologen har att säga mig!
Jag minns när två medlemmar från Jehovas vittnen besökte mig en gång. Det var så beklämmande att se på dem när de förstod att jag bara drev med dem. Den ena upptäckte det lite före den andra och ryckte lite i sin kompis tröja. Han försökte indicera att det var dags att gå vidare. Men kompisen bara fortsatte att läsa ur bibeln han hade med sig.
Jag såg på honom med låtsad nyfikenhet och försökte hålla mig för skratt. När jag började le lite för stort bestämde sig den mer kvicktänkte av de två att agera.
-Kom! sa han, vi går vidare.
Och det gjorde dem. Och jag tyckte det var så kul att få spela någon ett spratt utan att få dåligt samvete. De tog ju upp min tid lika mycket som jag tog upp deras.
Alltså.. Det ska bli intressangt att höra vad scientologen har att säga mig!
Vanor
I flera år har jag dragits med vanor fram och tillbaka. Vissa som jag försökt bli av med, vissa som jag försökt hålla i. Jag tänkte sammanställa en lista. Kanske kan bli kul.. Eller intressant åtminstone.
Vanor jag har lyckats bibehålla eller lyckats bli av med:
- Sluta dricka kaffe
- Sluta spotta saliv
- Äta frukost varje dag (detta då jag ansåg att jag behövde energin för att prestera)
- Sluta äta frukost varje dag (när jag inte tyckte att jag behövde prestera längre, och gick hungrig i ett halvår)
- Sluta äta godis
- Sluta äta choklad (om det nu inte skulle falla under godiskategorin)
- Säga "det gör inget" åt allt
Vanor jag försökt bibehålla eller bli av med men misslyckats:
- Dricka en liter vatten varje morgon
- Sluta säga "fett"
- Äta omega 3-tabletter varje morgon
- Regelbunden träning i form av armhävningnar, sit ups, utfallssteg med mera. (det här är något jag har försökt med typ tjugo gånger, men det har alltid runnit ut i sanden efter två-tre veckor)
- Sluta äta bullar
- Sluta äta (det blev svårt efter ett tag)
- Sluta kolla min e-post när jag vaknar om nätterna (brukar ske tre gånger per natt)
- Sluta spela fotboll
- Säga "Jag vet" fastän jag egentligen inte alls vet
- Läsa tidningen varje dag
- Sluta stå framför spegeln
Vanor jag har lyckats bibehålla eller lyckats bli av med:
- Sluta dricka kaffe
- Sluta spotta saliv
- Äta frukost varje dag (detta då jag ansåg att jag behövde energin för att prestera)
- Sluta äta frukost varje dag (när jag inte tyckte att jag behövde prestera längre, och gick hungrig i ett halvår)
- Sluta äta godis
- Sluta äta choklad (om det nu inte skulle falla under godiskategorin)
- Säga "det gör inget" åt allt
Vanor jag försökt bibehålla eller bli av med men misslyckats:
- Dricka en liter vatten varje morgon
- Sluta säga "fett"
- Äta omega 3-tabletter varje morgon
- Regelbunden träning i form av armhävningnar, sit ups, utfallssteg med mera. (det här är något jag har försökt med typ tjugo gånger, men det har alltid runnit ut i sanden efter två-tre veckor)
- Sluta äta bullar
- Sluta äta (det blev svårt efter ett tag)
- Sluta kolla min e-post när jag vaknar om nätterna (brukar ske tre gånger per natt)
- Sluta spela fotboll
- Säga "Jag vet" fastän jag egentligen inte alls vet
- Läsa tidningen varje dag
- Sluta stå framför spegeln
Ett skojigt (?) skämt
Jag är inte en antisemitist. Jag har bara speciell humor.
-Äsch, den var ju judlös förstås.
Vad använde Adolf Hitler för ringsignal på sin mobiltelefon?
-Äsch, den var ju judlös förstås.
HUMOR.
Det var smärtsamt.
Jag har gått in i en stolpe. En stolpe. Alltså, en ganska rejäl grej. Det var min första gång.
När jag var liten brukade jag kolla på tecknade filmer och det var ju alltid en klassisk grej att nån skulle gå in i en stolpe. Krocka med den.
Då var jag övertygad om att det inte var något som faktiskt inträffade vanligt folk. Sedan har jag ju vuxit upp med min syster och jag är snäll mot henne när jag påstår att hon har lyckats med det mesta.
Ja, fyfan vad hon är klumpig.
Nu var det min tur. Det var smärtsamt. Mycket smärtsamt. Det var inte en lyktstolpe utan en förankringsstolpe. Den står högst olämpligt på Stora torget i Västerås. Stolpen är svart. Lägg till att klockan var 23.40, det var mörkt ute, det regnade och jag gick med huvudet nedböjt. Lägg också till att jag var upptagen med att skriva SMS.
Och helt plötsligt från ingenstans hoppade den fram och knockade mig. Så jävla onödigt av den. Min förvåning tog den värsta smällen och resten tog alkoholen. Bulan på mitt huvud går inte av för hackor.
Det blir så fel ibland.
När jag var liten brukade jag kolla på tecknade filmer och det var ju alltid en klassisk grej att nån skulle gå in i en stolpe. Krocka med den.
Då var jag övertygad om att det inte var något som faktiskt inträffade vanligt folk. Sedan har jag ju vuxit upp med min syster och jag är snäll mot henne när jag påstår att hon har lyckats med det mesta.
Ja, fyfan vad hon är klumpig.
Nu var det min tur. Det var smärtsamt. Mycket smärtsamt. Det var inte en lyktstolpe utan en förankringsstolpe. Den står högst olämpligt på Stora torget i Västerås. Stolpen är svart. Lägg till att klockan var 23.40, det var mörkt ute, det regnade och jag gick med huvudet nedböjt. Lägg också till att jag var upptagen med att skriva SMS.
Och helt plötsligt från ingenstans hoppade den fram och knockade mig. Så jävla onödigt av den. Min förvåning tog den värsta smällen och resten tog alkoholen. Bulan på mitt huvud går inte av för hackor.
Det blir så fel ibland.
Bilder som gör mig rofylld
Tack Johan och Oliver!
Sommar! (?)
Yooo!
Det är augusti, jag vaknar enligt rådande tradition klockan 06.00. Av ren habit sträcker jag mig efter min telefon. Jag öppnar väderprogrammet och tror för ett tag att jag har drabbats av grava synfel under natten.
Fyra grader ute. Vad? Vad har hänt?
Huset jag bor i är gammalt och isoleringen är ganska asextremt dålig. Mitt rum är svinkallt. Eller som de säger i Tyskland - schweinkallt.
Das ist schweinkallt! tänker jag och virar in mig i mitt täcke. Jag har förövrigt aldrig studerat tyska. Jag tror det är högst evident.
Dags att bära in kupévärmaren och börja sova i morgonrock. Igen. Jag som vanligen brukar ägna mig åt sådana aktiviteter på vinterhalvåret. Inte nu, nej, nu börjar jag redan i augusti.
VVV
Älska nya Robyn! (Och jag har försökt att minska videorutan så att den ska passa in bättre, men resultatet är väl talande)
Samtal med syster Elin, måndag 16.48
Syskonkärlek, don't you love it?
Jag: Jaha, vad hände med den där dejten du skulle på?
Jag: Jaha, vad hände med den där dejten du skulle på?
Elin: Alltså, han har inte hört av sig. Fattar du vad han går miste om?
Jag: Nja, det kan jag knappast påstå. Vad skulle det kunna vara?
Elin: Hörru du, det finns faktiskt killar där ute som tycker om mig.
Jag: Jaaa, det är klart. Det är de här blinda va? Blinda och lätt utvecklingsstörda, det är de som gillar dig.
Det finns folk som säger...
..att jag har gått upp i vikt. Men vafan, överdriver dem inte lite?!?!?!
Jag glömde!
Jag är tillbaka från mitt sommaruppehåll.
Välkommen tillbaka!
Jag hoppas innerligt att ni har saknat mig. Jag har saknat mig! Tre veckor av inaktivitet.. och jag missade visst att berätta att jag skulle vara borta.
Till stor del beror det på att uppehållet inte var helt avsiktligt, likväl var det behövligt.
Hösten har tagit sin början och jag har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för den kommande tiden. Blockerat de människor jag inte orkar med, blockerat de människor som inte orkar med mig (det finns faktiskt några), rensat min kontaktbok, tagit bort lite folk på Facebook, jaa, ni vet. Sådana VIKTIGA saker.
Jag har några tack att utdela. Det är sådant jag är bra på.
Tack Karin för vykortet!
Tack Emma för vykortet!
Tack Emelie för vykortet!
Tack Sofia för vykortet!
Och just ja, tack mamma och Elin för vykortet! Er ska man inte glömma.
På något sätt kommer jag att återgälda er, det är en annan sak jag är bra på. Jag har ju många sådana. Saker jag är bra på alltså. Och jag är dessutom bra på att konstatera dem.. Ja, ni förstår.
En bild från Skottland får avsluta detta otroliga inlägg!
En idol: Mannen med den blåa tröjan
En vanlig kväll?
19.35
Det är fredagskväll hos familjen Bergman. Det är tyst och stämningen är så intensiv att man kan ta på den. Man kan lägga något på den och det skulle ligga kvar, upphängt i luften.
Någon väsnas lite och får snabbt en tillrättavisning:
"Schhh!" Ljudet på teven har slagits av. Jag står och blickar ut ur det öppna köksfönstret. Resten av familjen är samlade i tevesoffan och de kollar på en bild utan ljud. Kollar, inte ser.
19.40
Någon väsnas lite och får snabbt en tillrättavisning:
"Schhh!" Ljudet på teven har slagits av. Jag står och blickar ut ur det öppna köksfönstret. Resten av familjen är samlade i tevesoffan och de kollar på en bild utan ljud. Kollar, inte ser.
19.40
Fortfarande inga tecken. Kan något ha inträffat?
-Mellan 19.26 och 19.58, konstaterar Monica.
19.50
19.50
Jag överger min plats vid fönstret. Jag ansluter till de andra med ett uppgivet anlete.
Besvikelsens anförare har gjort entré och lagt sig som en stor orientalisk matta i hela rummet. Pappa slår ner blicken.
Men 19.55!
Slutligen, vilken befrielse! Väntan är förbi, oron kan återgå långt in i ett hörn på en från detta vardagsrum avlägsen plats.
Tonerna är de ljuvligaste vi någonsin har hört! Det skulle kunna vara den heligaste av alla frälsningar.
Japp, det hörs lång väg att glassbilen är på intåg. Pappa springer efter plånboken och jag och systern, vi knyter på oss skorna, redo att rusa ut till hemglassbilen.
Om detta förekommer i alla familjer under sommaren? Troligen. Fast det var endast vi som handlade, möjligen är våra grannar bortresta.
Besvikelsens anförare har gjort entré och lagt sig som en stor orientalisk matta i hela rummet. Pappa slår ner blicken.
Men 19.55!
Slutligen, vilken befrielse! Väntan är förbi, oron kan återgå långt in i ett hörn på en från detta vardagsrum avlägsen plats.
Tonerna är de ljuvligaste vi någonsin har hört! Det skulle kunna vara den heligaste av alla frälsningar.
Japp, det hörs lång väg att glassbilen är på intåg. Pappa springer efter plånboken och jag och systern, vi knyter på oss skorna, redo att rusa ut till hemglassbilen.
Om detta förekommer i alla familjer under sommaren? Troligen. Fast det var endast vi som handlade, möjligen är våra grannar bortresta.
