Juletider!
Härliga tider? Njaaa. Jag gillar inte julen faktiskt. På grund av flera saker. Likväl är jag ju väldigt positiv. Min personlighet bokstavligen sprudlar av entusiasm. TYP!
Idag, nu, i denna stund ska jag likväl försöka hitta det jag gillar med denna förbannade högtid. Har ni förresten tänkt på hur ofta jag använder ordet 'likväl'? Jävligt ofta. Likväl kommer jag att fortsätta med det. Ett annat ord jag gillar är 'förvisso'. Det är så typiskt mig att fastna för speciella fraser, formuleringar. Det är signifikativt för min konservatism. Jag har grava förändringsbekymmer. Tål liksom inte förändringar.
Men för att komma till min lista... Den blir ju inte jättelång. Jag får anstränga mig för att hitta höjdpunkterna.
- Pepparkakor! I looooove them! Faktum är att jag är barnsligt förtjust i dessa bakverk.
- Ljusstakar. Ni vet, de sjustjärniga som står i fönster. De tycker jag är mysiga.
Hmm.. jaa. Mycket mer än så här blir det inte. Ni kanske förstår att jag har svårt för högtiden.
Idag, nu, i denna stund ska jag likväl försöka hitta det jag gillar med denna förbannade högtid. Har ni förresten tänkt på hur ofta jag använder ordet 'likväl'? Jävligt ofta. Likväl kommer jag att fortsätta med det. Ett annat ord jag gillar är 'förvisso'. Det är så typiskt mig att fastna för speciella fraser, formuleringar. Det är signifikativt för min konservatism. Jag har grava förändringsbekymmer. Tål liksom inte förändringar.
Men för att komma till min lista... Den blir ju inte jättelång. Jag får anstränga mig för att hitta höjdpunkterna.
- Pepparkakor! I looooove them! Faktum är att jag är barnsligt förtjust i dessa bakverk.
- Ljusstakar. Ni vet, de sjustjärniga som står i fönster. De tycker jag är mysiga.
Hmm.. jaa. Mycket mer än så här blir det inte. Ni kanske förstår att jag har svårt för högtiden.
Ett lysande skämt
Rubriken... Inte helt okej! Göteborgsvitsar är överlag inte särskilt vassa. Men jag har bidragit till ganska många i mitt liv och får väl stå för min dåliga humor. Alltså, jag står för den!
Jag och pappa är uppe samtidigt varje morgon. Det är inte mycket vi säger till varandra. Jag är typiskt dålig på att kommunicera på morgonen, är liksom i en uppvaknandeprocess. Jag säger bara ett halvmuntert "hej" och sätter mig bredvid min far. Han äter frukost och läser tidningen. Det är han som bestämmer här.
Han vänder blad och läser det han tycker är intressant. Ibland pekar han på något för att uppmärksamma mig. Jag nickar. Om jag ser något jag vill läsa och han börjar bläddra försöker jag hindra honom. Men han är envis och konstaterar: Du får läsa sen!
Hmpf, säger jag. Ur stånd att säga emot.
Vi brukar lämna bordet samtidigt, jag går bort med min filskål till diskmaskinen och pappa reser sig. Nu när det är mörkt ute är taklampan ovanför bordet tänd och pappa släcker den när han passerar lampknappen.
Jag som fortfarande inte är helt vaken märker att någonting har förändrats men kan inte riktigt komma på vad. Men sen slår det mig!
-Vad hände med ljuset? undrar jag.
-Det försvann när jag tryckte på knappen.. svarar pappa och skrattar åt min obefintliga slutledningsförmåga.
Det här har blivit ett stående skämt för oss. Varje morgon. Vi har liksom en inbördes ironi som grundar sig på vem som släcker lampan och därpå frågar: Vad hände med ljuset?
Sedan fnissar vi, jag och pappa. Det är trevligt att börja dagen med låg humor, faktiskt! Vi tycker det är roligt varje gång. Det har gått så långt att det är så tråkigt att det blir roligt.
Jag och pappa är uppe samtidigt varje morgon. Det är inte mycket vi säger till varandra. Jag är typiskt dålig på att kommunicera på morgonen, är liksom i en uppvaknandeprocess. Jag säger bara ett halvmuntert "hej" och sätter mig bredvid min far. Han äter frukost och läser tidningen. Det är han som bestämmer här.
Han vänder blad och läser det han tycker är intressant. Ibland pekar han på något för att uppmärksamma mig. Jag nickar. Om jag ser något jag vill läsa och han börjar bläddra försöker jag hindra honom. Men han är envis och konstaterar: Du får läsa sen!
Hmpf, säger jag. Ur stånd att säga emot.
Vi brukar lämna bordet samtidigt, jag går bort med min filskål till diskmaskinen och pappa reser sig. Nu när det är mörkt ute är taklampan ovanför bordet tänd och pappa släcker den när han passerar lampknappen.
Jag som fortfarande inte är helt vaken märker att någonting har förändrats men kan inte riktigt komma på vad. Men sen slår det mig!
-Vad hände med ljuset? undrar jag.
-Det försvann när jag tryckte på knappen.. svarar pappa och skrattar åt min obefintliga slutledningsförmåga.
Det här har blivit ett stående skämt för oss. Varje morgon. Vi har liksom en inbördes ironi som grundar sig på vem som släcker lampan och därpå frågar: Vad hände med ljuset?
Sedan fnissar vi, jag och pappa. Det är trevligt att börja dagen med låg humor, faktiskt! Vi tycker det är roligt varje gång. Det har gått så långt att det är så tråkigt att det blir roligt.
Veckans vackra visa (eller månadens kanske)
Yooo! Jag har inte så regelbunden uppdatering på detta format. Det är ju synd. Jag gillar nämligen formatet. Frågan som bör ställas är väl om det bara är jag som gillar det. När jag läsar andra bloggar lyssnar jag i princip aldrig på youtube-klipp. Jag tycker det är tråkigt. Men alla är inte som jag - tyvärr! För då hade väl världen varit en bättre plats. Eller sämre kanske. Det skulle vara mycket mer fotboll överallt. Inte så många reality-serier på TV, jag liksom gör inte dem.
Men nu ska jag sluta ta upp er tid med onödigt svammel.
Dagens kulturella bidrag har jag fått av en kompis. Tack JB!
Men nu ska jag sluta ta upp er tid med onödigt svammel.
Dagens kulturella bidrag har jag fått av en kompis. Tack JB!
Skäggig man!
Jag är skäggig. Min look liksom. Det är mest för att jag tycker det är jobbigt att raka mig. Det är obehagligt, smärtsamt och huden blir öm.
Så nu är jag skäggmannen. Tills vidare.
Så nu är jag skäggmannen. Tills vidare.
Lucky number one!
Nu ska ni sätta in er själva i ett scenario.
Ni bor i ett radhus. Till radhuset hör en källare. Källaren är under marken och har på sistone vållat vissa besvär. Det har börjat komma in fukt längs väggarna och en obehaglig lukt sprider sig upp i resten av hemmet. Ni har också insett att ni inte riktigt utnyttjar källarutrymmet till fullo.
En pensionär i Tyskland befann sig i precis sådana här omständigheter. Och vad gör han då? -Joo, han bestämmer sig för att MURA igen källaren. Och det är ju ändå hans egendom, vill han mura igen källaren så får han ju göra det. Fine.
Den äldre mannen börjar med sitt arbete och han gör det bra. Arbetet med muren går över förväntan och efter en tids jobb står en stadig mur som nu skiljer källaren från resten av huset. Fine.
Likväl uppstår ett litet problem när mannen inser att han själv står på fel sida muren. Jaa, ni läste rätt. Han har de facto lyckats mura in sig själv i källaren. Vilken jävla idiot!
Jag skulle kunna vara klar här. Redan nu utse honom till världshistoriens största skojare. Men det är jag inte.
Hur löser den tyske pensionären detta? Efter att ha vistats i källaren i en dag börjar han hacka ner en vägg. Han hackar inte ner sin nybyggda mur, ohnej! Det vill han inte göra.
Istället hackar han ner väggen mot sin granne som inte blir sådär väldigt överförtjust. Pensionären och grannen har dessutom varit i fejd med varandra ett tag.
Den tyska polisen är även han ganska sur och betecknar pensionären som "ganska korkad". Och det är jag beredd att skriva under på! Jag tycker också att det var korkat. Och klumpigt. Helt osannolikt!
Ni bor i ett radhus. Till radhuset hör en källare. Källaren är under marken och har på sistone vållat vissa besvär. Det har börjat komma in fukt längs väggarna och en obehaglig lukt sprider sig upp i resten av hemmet. Ni har också insett att ni inte riktigt utnyttjar källarutrymmet till fullo.
En pensionär i Tyskland befann sig i precis sådana här omständigheter. Och vad gör han då? -Joo, han bestämmer sig för att MURA igen källaren. Och det är ju ändå hans egendom, vill han mura igen källaren så får han ju göra det. Fine.
Den äldre mannen börjar med sitt arbete och han gör det bra. Arbetet med muren går över förväntan och efter en tids jobb står en stadig mur som nu skiljer källaren från resten av huset. Fine.
Likväl uppstår ett litet problem när mannen inser att han själv står på fel sida muren. Jaa, ni läste rätt. Han har de facto lyckats mura in sig själv i källaren. Vilken jävla idiot!
Jag skulle kunna vara klar här. Redan nu utse honom till världshistoriens största skojare. Men det är jag inte.
Hur löser den tyske pensionären detta? Efter att ha vistats i källaren i en dag börjar han hacka ner en vägg. Han hackar inte ner sin nybyggda mur, ohnej! Det vill han inte göra.
Istället hackar han ner väggen mot sin granne som inte blir sådär väldigt överförtjust. Pensionären och grannen har dessutom varit i fejd med varandra ett tag.
Den tyska polisen är även han ganska sur och betecknar pensionären som "ganska korkad". Och det är jag beredd att skriva under på! Jag tycker också att det var korkat. Och klumpigt. Helt osannolikt!
Så gör man inte! Oh nej, vad dumt det är!
Jag har vidrört det ett par gånger. Nu är det dags igen.
Någonstans har jag en tro på balans i livet. Att saker och ting fördelas på ett förhållandevis jämnt sätt. Det är vid dessa tillfällen jag misstänker att jag inte är planerad. Att jag inte skulle födas till denna värld.
Det var förutbestämt att mina föräldrar endast skulle få ett barn, min syster. Men sen kom jag där. En natt 1990. Som ett brev på posten.
Nåja.. Mer eller mindre åtminstone. 4,2 kg är kanske lite mer än vad ett brev brukar väga.
Hur som helst. Det jag vill komma åt är att vi har väldigt skilda egenskaper, jag och systern. Till exempel har vi ju det här med bollar. Jag har ju oförskämt mycket bolltalang (för att ödmjukhet är sååå svenskt) medan min syster, jaaa, alltså.. världen mår bättre av att hon håller sig på långt avstånd ifrån dem. Helst borde man kedja fast henne ganska hårt, så att hon inte ens kan göra en ansats för att ingripa i någon form av bollaktivitet.
Men det fungerar förstås åt två håll, det här. Min syster har fått sin beskärda del precis som jag. Och vad är det då som hon har fått?
Någonstans har jag en tro på balans i livet. Att saker och ting fördelas på ett förhållandevis jämnt sätt. Det är vid dessa tillfällen jag misstänker att jag inte är planerad. Att jag inte skulle födas till denna värld.
Det var förutbestämt att mina föräldrar endast skulle få ett barn, min syster. Men sen kom jag där. En natt 1990. Som ett brev på posten.
Nåja.. Mer eller mindre åtminstone. 4,2 kg är kanske lite mer än vad ett brev brukar väga.
Hur som helst. Det jag vill komma åt är att vi har väldigt skilda egenskaper, jag och systern. Till exempel har vi ju det här med bollar. Jag har ju oförskämt mycket bolltalang (för att ödmjukhet är sååå svenskt) medan min syster, jaaa, alltså.. världen mår bättre av att hon håller sig på långt avstånd ifrån dem. Helst borde man kedja fast henne ganska hårt, så att hon inte ens kan göra en ansats för att ingripa i någon form av bollaktivitet.
Men det fungerar förstås åt två håll, det här. Min syster har fått sin beskärda del precis som jag. Och vad är det då som hon har fått?
-Joo, hon är fantastiskt klumpig. Hennes huvudattribut kan man säga. Och inte att förglömma - en del av hennes charm!
Vet ni vad Fortnum and Mason är? Det är en brittisk hovleverantör som är känd främst för sin luxuösa och högkvalitativa mat. Det är extremt flott och har sitt högkvarter i London där man kan besöka deras eleganta superstore. Inne i byggnaden finns en restaurangdel som man får ta del av för att smaka på fina läckerheter. Detta är väldigt exklusivt och inget en svensson gör varje dag. Priserna är för höga för att skylta med. Om man går dit gör man det för upplevelsen. Det kan vara härligt att beblanda sig med ett sådant ställe liksom vore man en riktig dandy.
Min syster har varit där. Hon beställde in te och en laxkanapé. Servitörerna där inne är så flådiga att man inte tror att de är servitörer. Man kan missta dem för hovmästare.
Vad tror ni min syster gör när hon sitter inne på Fortnum & Mason, denna fisförnäma restaurang? -Joo, hon väljer att tappa sin rökta laxbit i sin tekopp. Enligt rådande tradition är tevattnet rykande hett och vad innebär det? -Joo, laxen är inte längre rökt lax. Nu är den kokt!
Bra där syrran! Härmed utnämner jag dig till världens näst klumpigaste människa. Varsågod!
(Vill ni läsa om den stackare som är en smula värre kan ni titta in igen om en dag eller två..)
Vet ni vad Fortnum and Mason är? Det är en brittisk hovleverantör som är känd främst för sin luxuösa och högkvalitativa mat. Det är extremt flott och har sitt högkvarter i London där man kan besöka deras eleganta superstore. Inne i byggnaden finns en restaurangdel som man får ta del av för att smaka på fina läckerheter. Detta är väldigt exklusivt och inget en svensson gör varje dag. Priserna är för höga för att skylta med. Om man går dit gör man det för upplevelsen. Det kan vara härligt att beblanda sig med ett sådant ställe liksom vore man en riktig dandy.
Min syster har varit där. Hon beställde in te och en laxkanapé. Servitörerna där inne är så flådiga att man inte tror att de är servitörer. Man kan missta dem för hovmästare.
Vad tror ni min syster gör när hon sitter inne på Fortnum & Mason, denna fisförnäma restaurang? -Joo, hon väljer att tappa sin rökta laxbit i sin tekopp. Enligt rådande tradition är tevattnet rykande hett och vad innebär det? -Joo, laxen är inte längre rökt lax. Nu är den kokt!
Bra där syrran! Härmed utnämner jag dig till världens näst klumpigaste människa. Varsågod!
(Vill ni läsa om den stackare som är en smula värre kan ni titta in igen om en dag eller två..)
Riksbyggen 70 år!
Företaget grundades 1940 och eftersom det är år 2010 nu kan en snabbtänkande matematiker räkna ut att differensen är 70.
Det var påkostat och trivsamt. Här har vi digniteterna som närvarade:
Mikael Tornving var konferencier. Spontan, proffsig och bra som alltid!
Claes-Göran Hedenström var på plats. Har inte hört talas om honom tidigare. Han har tydligen skrivit en känd låt. Nånting med "banne mig". Det är det jag minns om honom. Ni får väl googla om det känns intressant..
Boney M, med sin klassiska Daddy Cool. Det råder vissa tvivel huruvida det var den "riktiga" sångaren i bandet, men han var lik honom åtminstone.
Bröderna Herreys var också där. Blixtar och dunder, ni vet.. magiska under och allt det där.
Charlotte Perrelli var där. Har ni någonsin reflekterat över hur jävla översminkad hon är? Det har jag. Det är flera lager av smink i det där ansiktet. Tar man en sked och börjar damma på hennes panna skulle det uppstå något som inte är alltför långt ifrån den där dimman i Lützen, sjätte november 1632.
Alcazar satte fart på dansgolvet. Lite alkohol i blodet och de var plötsligt jättebra.
Barbados får den sista platsen på listan. Barbados-Magnus var dock inte där. Eller heter han Martin? Någonting på M i alla fall. Rykten gör gällande att han har slutat i bandet. Något jag inte har så bra koll på kan jag villigt erkänna.
Kvällen som helhet var riktigt fin och jag kanske inte skriver om den för sista gången. Det finns vissa saker jag känner att jag vill ta upp. Men vid ett senare tillfälle!
Det var påkostat och trivsamt. Här har vi digniteterna som närvarade:
Mikael Tornving var konferencier. Spontan, proffsig och bra som alltid!
Claes-Göran Hedenström var på plats. Har inte hört talas om honom tidigare. Han har tydligen skrivit en känd låt. Nånting med "banne mig". Det är det jag minns om honom. Ni får väl googla om det känns intressant..
Boney M, med sin klassiska Daddy Cool. Det råder vissa tvivel huruvida det var den "riktiga" sångaren i bandet, men han var lik honom åtminstone.
Bröderna Herreys var också där. Blixtar och dunder, ni vet.. magiska under och allt det där.
Charlotte Perrelli var där. Har ni någonsin reflekterat över hur jävla översminkad hon är? Det har jag. Det är flera lager av smink i det där ansiktet. Tar man en sked och börjar damma på hennes panna skulle det uppstå något som inte är alltför långt ifrån den där dimman i Lützen, sjätte november 1632.
Alcazar satte fart på dansgolvet. Lite alkohol i blodet och de var plötsligt jättebra.
Barbados får den sista platsen på listan. Barbados-Magnus var dock inte där. Eller heter han Martin? Någonting på M i alla fall. Rykten gör gällande att han har slutat i bandet. Något jag inte har så bra koll på kan jag villigt erkänna.
Kvällen som helhet var riktigt fin och jag kanske inte skriver om den för sista gången. Det finns vissa saker jag känner att jag vill ta upp. Men vid ett senare tillfälle!
MMS
Rent generellt borde folk skicka mer MMS! Det är faktiskt ett väldigt roligt format.
Ni vet den här klyschan att en bild säger mer än tusen ord. Det ligger faktiskt någonting i det.
Såååå.. Det här leder oss till:
Skicka en bild för fan. Skyll inte på att det är dyrt, det kan det väl vara värt för att sprida lite glädje till någon annan.
Jag advocerar för en MMS-revolution. Alla ska med.
Hör ni det? ALLA. SKA. MED.
Vad tror ni om mig som blivande politiker? Mina argument är ju sannerligen starka. Det får man ge mig. Det MÅSTE man ge mig.
Ni vet den här klyschan att en bild säger mer än tusen ord. Det ligger faktiskt någonting i det.
Såååå.. Det här leder oss till:
Skicka en bild för fan. Skyll inte på att det är dyrt, det kan det väl vara värt för att sprida lite glädje till någon annan.
Jag advocerar för en MMS-revolution. Alla ska med.
Hör ni det? ALLA. SKA. MED.
Vad tror ni om mig som blivande politiker? Mina argument är ju sannerligen starka. Det får man ge mig. Det MÅSTE man ge mig.
Mitt skrivbordsunderlägg
Har bokat flygbiljett till Providence för att hälsa på henne 2011-03-02. Ska bli kul.
Undrar vad hon säger.
-Hi, I'm from Sweden. I came here for you... ehh... will you marrrry me.. hehe..?
Undrar vad hon säger.
-Hi, I'm from Sweden. I came here for you... ehh... will you marrrry me.. hehe..?
Thé Boden
För det första. Jag HATAR namnet. Ni kanske inte förstår varför, för det är inte helt lätt.
Thé Boden säljer TE, alltså, det som man dricker. Ni vet, man kokar upp varmt vatten och häller i en kopp/ett glas och slänger i en te-påse. Men här har de valt att döpa det till "thé". Ett fullständigt idiotiskt namn. Man kan tro att det är ett kinesiskt plagiat. Som när de döper om sportmärket Nike till Nikke eller stavar Lyle & Scott med K så det blir Lyle & Skott.
Det är nästan så att jag hoppas att det här är fallet! Att de har stavat fel med flit för att undgå eventuella rättsliga bekymmer.
Men givetvis är det inte så. De är bara vidrigt smaklösa, och med tanke på vad de säljer är det ju inte särskilt bra PR. Vem vill köpa te från snubbar som är smaklösa? Då tror man ju att produkten man köper också är smaklös.
Sedan är det ju en särskrivning, om något borde det heta Thé-boden eller Théboden. Att addera ett mellanslag är bara fel.
Och nu till det andra, en observation jag finner lustig. Eller händelse kanske.
Även om jag tar starkt avstånd från namnet på butiken valde jag att gå emot mina principer och göra en liten visit. Jag gillar te och ville se vad de kunde erbjuda. Rent utbudsmässigt kan jag inte klandra dem, de har faktiskt ganska bra grejer vad jag förstår. Det luktar gott där inne!
Det fanns redan en kund inne i butiken när jag och min kompis gick in. Hon stod och granskade ett par förpackningar på en hylla. Det enda butiksbiträdet erbjöd sin assistans.
-Kan jag hjälpa till med nåt? undrade hon.
Kunden såg på henne och svarade lite svävande:
-Jaa, jag tänkte köpa lite te.
När jag hör detta brister jag ut i hysteriskt fniss. Jag tyckte att det var en underbar kommentar! Rakt på sak liksom.
Och jag vet inte... Det kanske bara är jag som ser det roliga i det här. Men ni kan ju skratta på insidan bara för att vara snälla.
Thé Boden säljer TE, alltså, det som man dricker. Ni vet, man kokar upp varmt vatten och häller i en kopp/ett glas och slänger i en te-påse. Men här har de valt att döpa det till "thé". Ett fullständigt idiotiskt namn. Man kan tro att det är ett kinesiskt plagiat. Som när de döper om sportmärket Nike till Nikke eller stavar Lyle & Scott med K så det blir Lyle & Skott.
Det är nästan så att jag hoppas att det här är fallet! Att de har stavat fel med flit för att undgå eventuella rättsliga bekymmer.
Men givetvis är det inte så. De är bara vidrigt smaklösa, och med tanke på vad de säljer är det ju inte särskilt bra PR. Vem vill köpa te från snubbar som är smaklösa? Då tror man ju att produkten man köper också är smaklös.
Sedan är det ju en särskrivning, om något borde det heta Thé-boden eller Théboden. Att addera ett mellanslag är bara fel.
Och nu till det andra, en observation jag finner lustig. Eller händelse kanske.
Även om jag tar starkt avstånd från namnet på butiken valde jag att gå emot mina principer och göra en liten visit. Jag gillar te och ville se vad de kunde erbjuda. Rent utbudsmässigt kan jag inte klandra dem, de har faktiskt ganska bra grejer vad jag förstår. Det luktar gott där inne!
Det fanns redan en kund inne i butiken när jag och min kompis gick in. Hon stod och granskade ett par förpackningar på en hylla. Det enda butiksbiträdet erbjöd sin assistans.
-Kan jag hjälpa till med nåt? undrade hon.
Kunden såg på henne och svarade lite svävande:
-Jaa, jag tänkte köpa lite te.
När jag hör detta brister jag ut i hysteriskt fniss. Jag tyckte att det var en underbar kommentar! Rakt på sak liksom.
Och jag vet inte... Det kanske bara är jag som ser det roliga i det här. Men ni kan ju skratta på insidan bara för att vara snälla.
I mitt esse!
Skön kille detta, inte sant?!
Jag är en kurator
Det är hösttider. Baciller och virus svärmar som gräshopporna i bibeln. För er som inte är lika djupt kristna som jag (eller inte lika insatta i kristendomens historia) betyder det att det ÄR MÅNGA luftburna sjukdomar i omlopp.
Mina kollegor blir hemma från jobb liksom var de deltidsanställda. Jag menar att de är lite väl mesiga. Det är faktiskt fullt möjligt att gå till jobbigt även om man känner sig risig.
Själv byter jag förkylning som andra byter skjortor. Jag drar på mig en eller två i veckan. Men här finns mycket osagt(läs oskrivet)! Jag fullbordar nämligen inte en förkylning, åh neeej! Jag är en kurator! Det betyder att jag kurerar mig som ingen annan. Det är min talang. Att bli kry. På inte mer än 3-4 dagar lyckas jag parera virus efter virus.
Från allvarliga halssmärtor till symptomfri inom några dagar, bra jobbat Jeppe! En sann kurator, inte sant?! Från feberyrsel till nästan låg kroppsvärme på bara timmar. Min inkubationstid vänder jag till rehabilitering på nolltid. Jag är fantastisk.
Faktum är, att om bandet Cure ringer mig i veckan och försöker rekrytera mig, skulle jag inte förvånas.
Har jag gjort min poäng? -Jag tror det.
Mina kollegor blir hemma från jobb liksom var de deltidsanställda. Jag menar att de är lite väl mesiga. Det är faktiskt fullt möjligt att gå till jobbigt även om man känner sig risig.
Själv byter jag förkylning som andra byter skjortor. Jag drar på mig en eller två i veckan. Men här finns mycket osagt(läs oskrivet)! Jag fullbordar nämligen inte en förkylning, åh neeej! Jag är en kurator! Det betyder att jag kurerar mig som ingen annan. Det är min talang. Att bli kry. På inte mer än 3-4 dagar lyckas jag parera virus efter virus.
Från allvarliga halssmärtor till symptomfri inom några dagar, bra jobbat Jeppe! En sann kurator, inte sant?! Från feberyrsel till nästan låg kroppsvärme på bara timmar. Min inkubationstid vänder jag till rehabilitering på nolltid. Jag är fantastisk.
Faktum är, att om bandet Cure ringer mig i veckan och försöker rekrytera mig, skulle jag inte förvånas.
Har jag gjort min poäng? -Jag tror det.
VVV
Det är aldrig fel att sprida lite kulturella bidrag.
Hör Fleet Foxes!
Ett försök att vara kritisk. Eller hånande. Välj själv.
Okej, så här! Jag skulle inte kalla det inspiration, mer en påminnelse. Tack Emma! För påminnelsen.
Jag, i egenskap av kolumnist (visst låter det fint?!), hade under mitt sista gymnasieår som uppgift att föra anteckningar på klassråden. Detta var något jag lade ner mycket energi på. Eller lite energi åtminstone.
Vår mentor var tyvärr inte den mest respektingivande personen och sånt har alltid dåliga effekter på mig. Om jag inte har respekt för någon kan jag inte vara seriös. Det går inte.
Jag, i egenskap av kolumnist (visst låter det fint?!), hade under mitt sista gymnasieår som uppgift att föra anteckningar på klassråden. Detta var något jag lade ner mycket energi på. Eller lite energi åtminstone.
Vår mentor var tyvärr inte den mest respektingivande personen och sånt har alltid dåliga effekter på mig. Om jag inte har respekt för någon kan jag inte vara seriös. Det går inte.
Följaktligen var mina protokoll fulla av observationer som en tre-åring skulle kunna göra. Det jag minns särskilt är att jag en gång skrev en liten rad om vår andra mentor som bara var med ibland. Faktum är att jag brukade nämna honom ganska ofta, på gott och på ont.
Denna gång skrev jag något i stil med: "Nu kommer Anders in, han går in i salen som om han vore en stjärna - jaa, han är lysande!"
Det här var endast ännu en reflektion jag gjorde, en bland många. Men just den här återkom på mitt utvecklingssamtal med min icke-respektingivande mentor. Så här löd ordutbytelsen:
Mentor: Jaa joo, Jesper.. Det är ju du som för anteckningarna på klassråden..
Jag: Ja, precis. Det stämmer.
Mentor: Jag läste igenom protokollen för någon dag sen.. [Åh nej!] ..och jag såg att du hade anmärkt på Anders utseende..
Men vad är detta? undrade jag för mig själv. Varför ska det här komma upp nu?!
Mentor: ..Du hade skrivit att han var snygg. Och jag tänkte... joo, jag tänkte.. nästa gång kanske du kan skriva att jag också är fin?
Vad jag än väntade mig, så var det inte detta!
Jag: Ehh, jaa. Kanske det, man vet aldrig vad jag får för mig att skriva!
Och sen fortsatte samtalet om min personliga utveckling. Förbluffande! Vad i helvete tänkte hon där? Det var inte menat som ett skämt från hennes sida. Alltså, det var ett seriöst förslag. Jag blev chockad. Jag skämdes för hennes skull. Och DET är ju onödigt! Men Herre min skapare... Vad har du gjort med denna själ? En rakt igenom infam aktion att tillsätta en sådan lallare till världen. Verkligen inte okej!
Mmjaaa.. Det var det jag ville ha sagt.
Denna gång skrev jag något i stil med: "Nu kommer Anders in, han går in i salen som om han vore en stjärna - jaa, han är lysande!"
Det här var endast ännu en reflektion jag gjorde, en bland många. Men just den här återkom på mitt utvecklingssamtal med min icke-respektingivande mentor. Så här löd ordutbytelsen:
Mentor: Jaa joo, Jesper.. Det är ju du som för anteckningarna på klassråden..
Jag: Ja, precis. Det stämmer.
Mentor: Jag läste igenom protokollen för någon dag sen.. [Åh nej!] ..och jag såg att du hade anmärkt på Anders utseende..
Men vad är detta? undrade jag för mig själv. Varför ska det här komma upp nu?!
Mentor: ..Du hade skrivit att han var snygg. Och jag tänkte... joo, jag tänkte.. nästa gång kanske du kan skriva att jag också är fin?
Vad jag än väntade mig, så var det inte detta!
Jag: Ehh, jaa. Kanske det, man vet aldrig vad jag får för mig att skriva!
Och sen fortsatte samtalet om min personliga utveckling. Förbluffande! Vad i helvete tänkte hon där? Det var inte menat som ett skämt från hennes sida. Alltså, det var ett seriöst förslag. Jag blev chockad. Jag skämdes för hennes skull. Och DET är ju onödigt! Men Herre min skapare... Vad har du gjort med denna själ? En rakt igenom infam aktion att tillsätta en sådan lallare till världen. Verkligen inte okej!
Mmjaaa.. Det var det jag ville ha sagt.
Tisdag 2010-11-09
Vädret i Västerås idag- KAOS!
Snöstormen får en drake att framstå som en tam liten kaninunge.
Vet ni vad? Va? Vet ni?
-Jag kommer att gå till historien som metaformannen. Det kommer vara liksom mitt artistnamn.
Jesper "Metaforen" Bergman.
Varför? Troligen inte för mitt eminenta användande av dem. Tyvärr.
Snöstormen får en drake att framstå som en tam liten kaninunge.
Vet ni vad? Va? Vet ni?
-Jag kommer att gå till historien som metaformannen. Det kommer vara liksom mitt artistnamn.
Jesper "Metaforen" Bergman.
Varför? Troligen inte för mitt eminenta användande av dem. Tyvärr.
Tjänstefel?
Jag känner att jag faller ifrån mitt kall.
Ämbetet som samhällskritiker och samhällsåskådare börjar sakta men säkert rinna ur mig. Liksom sand i ett timglas. Det måste bara ske något för att vända på timglaset, och jag ska återvända. Bättre, slugare, hänsynslösare än någonsin.
Jag kommer att skicka dödsdomar hej vilt!
-Han borde skjutas!
-Hon borde hängas!
-Han borde slängas ner i en jättelik mortelskål och sedan smulas sönder!
Jaa, ni förstår. Men jag är inte där.
Jag. Är. Inte. Där.
I en utopi skulle detta format inte existera. Men det är ingen utopi vi lever i. INGEN UTOPI.
Ämbetet som samhällskritiker och samhällsåskådare börjar sakta men säkert rinna ur mig. Liksom sand i ett timglas. Det måste bara ske något för att vända på timglaset, och jag ska återvända. Bättre, slugare, hänsynslösare än någonsin.
Jag kommer att skicka dödsdomar hej vilt!
-Han borde skjutas!
-Hon borde hängas!
-Han borde slängas ner i en jättelik mortelskål och sedan smulas sönder!
Jaa, ni förstår. Men jag är inte där.
Jag. Är. Inte. Där.
I en utopi skulle detta format inte existera. Men det är ingen utopi vi lever i. INGEN UTOPI.
Scooby-dooby-doo!
Jag laddade hem en Scooby Doo-film idag. Alltså, jag betalade för den. Det är klart jag gjorde. Mycket kan man kalla mig för, men inte en illegal fildelare.
Hur som helst! Scooby Doo som tecknad serie, inte det otecknade plagiatet utan det riktiga. Ni vet, det som brukade visas på teve när man var liten. Det var mitt favoritprogram. Det visades ofta på cartoon network, en kanal de flesta hade på den tiden.
Det är en sjukt sentimental grej att kolla på sådant man lärde känna som barn. Och det jag gillar mest (i egenskap av att vara extremt konservativ) är att programmet är precis som jag minns det! Precis!
Det finns alltid några sekvenser som kännetecknar Scooby doo och jag märker att det får mig att börja fnissa även fast jag är tjugo år.
Det välbekanta gänget på fem personer är som de alltid är, de har sina roller. Scooby och Shaggy, ständiga följeslagare, som alltid på jakt efter gastronomiska upplevelser. Scooby som av någon anledning alltid är den som hittar monstret eller spöket eller vad det nu kan tänkas vara. Welma som är den smarta och sympatiska nörden. Fred och Daphne som är snygga som alltid.
Mysteriets höjdpunkt denna gång: När Scooby ska dyka i en närbelägen sjö och har på sig både cyklop och simfötter.
Shaggy: Oboy Scoob! It looks like you're ready to go scuba diving!
Hur som helst! Scooby Doo som tecknad serie, inte det otecknade plagiatet utan det riktiga. Ni vet, det som brukade visas på teve när man var liten. Det var mitt favoritprogram. Det visades ofta på cartoon network, en kanal de flesta hade på den tiden.
Det är en sjukt sentimental grej att kolla på sådant man lärde känna som barn. Och det jag gillar mest (i egenskap av att vara extremt konservativ) är att programmet är precis som jag minns det! Precis!
Det finns alltid några sekvenser som kännetecknar Scooby doo och jag märker att det får mig att börja fnissa även fast jag är tjugo år.
Det välbekanta gänget på fem personer är som de alltid är, de har sina roller. Scooby och Shaggy, ständiga följeslagare, som alltid på jakt efter gastronomiska upplevelser. Scooby som av någon anledning alltid är den som hittar monstret eller spöket eller vad det nu kan tänkas vara. Welma som är den smarta och sympatiska nörden. Fred och Daphne som är snygga som alltid.
Mysteriets höjdpunkt denna gång: När Scooby ska dyka i en närbelägen sjö och har på sig både cyklop och simfötter.
Shaggy: Oboy Scoob! It looks like you're ready to go scuba diving!
Scooby: Scuba-dooba-doo!
Och sen vår favoritvovves skratt på det! Underbart!
Ett leende sprider sig över mitt ansikte varje gång Scooby adresserar sin kompis med en röst full av skräck och med sin omisskännliga röst: R-r-r-r-aggy??
Och sen vår favoritvovves skratt på det! Underbart!
Ett leende sprider sig över mitt ansikte varje gång Scooby adresserar sin kompis med en röst full av skräck och med sin omisskännliga röst: R-r-r-r-aggy??
Onsdag
Jag lyssnar på radio fram till ungefär 13.30 på mitt jobb. Det är tiden det brukar ta att komma igenom Äntligen morgon på Mix Megapol. Adam Alsing, Gry Forssell och Anders Timell.
Det härliga med Äntligen morgon är att de har sina fasta rutiner och följer dem till punkt och pricka. De har också väldigt bra gäster som kommer till studion och pratar lite. Jag blev HELT kär i Håkan Hellström efter att han hade varit där, vilken jäkla kille!
Blandat med rutinerna finns ju förstås de spontana inslagen från programledarna och de gör det riktigt underhållande. Det är ingen slump att programmet har vunnit pris för årets morgonshow tre år i rad. Nej, det är det inte.
På onsdagar finns en programpunkt som heter Fönster mot medievärlden. Det är Alex Schulman som har den punkten. Ni som kollar på paradise hotel vet att Schulman är programledare där och han har således varit borta från radion i två månader under inspelningen.
Jag har verkligen saknat honom. Klockan åtta på onsdagar brukar vara den punkt jag ser fram emot mest varje vecka, men nu har det alltså inte varit så på ett tag.
Alex gjorde come back i veckan. JAG ÄLSKAR HONOM. Jag fnissade så att jag höll på att kikna. Och det blir ju lite konstigt när jag sitter och fnissar för mig själv. Mina arbetskamrater vrider lite på sina huvuden och kollar på mig med fundersamma blickar. Men det är roligt!
Det härliga med Äntligen morgon är att de har sina fasta rutiner och följer dem till punkt och pricka. De har också väldigt bra gäster som kommer till studion och pratar lite. Jag blev HELT kär i Håkan Hellström efter att han hade varit där, vilken jäkla kille!
Blandat med rutinerna finns ju förstås de spontana inslagen från programledarna och de gör det riktigt underhållande. Det är ingen slump att programmet har vunnit pris för årets morgonshow tre år i rad. Nej, det är det inte.
På onsdagar finns en programpunkt som heter Fönster mot medievärlden. Det är Alex Schulman som har den punkten. Ni som kollar på paradise hotel vet att Schulman är programledare där och han har således varit borta från radion i två månader under inspelningen.
Jag har verkligen saknat honom. Klockan åtta på onsdagar brukar vara den punkt jag ser fram emot mest varje vecka, men nu har det alltså inte varit så på ett tag.
Alex gjorde come back i veckan. JAG ÄLSKAR HONOM. Jag fnissade så att jag höll på att kikna. Och det blir ju lite konstigt när jag sitter och fnissar för mig själv. Mina arbetskamrater vrider lite på sina huvuden och kollar på mig med fundersamma blickar. Men det är roligt!
Två (2) filmtips
Toy Story 3 - Genialisk film, se den!
Helst ska man i vanlig ordning inte ha några förväntningar på en film. Men det har jag förstört nu. Ha-ha!
Filmen är kritikerrosad och det har den gjort sig förtjänt av. Animeringen är fantastisk och komiken briljant! Handligen är ju aningen banal, men det är liksom inte det primära i en sån här film.
Disney-Pixar visar att de kan det här med animerad film.
Ett annat bra filmbolag som gör bra animerade rullar är Dreamworks. I våras kom How to train your dragon ut och jag tycker att den är högst njutbar. Riktigt bra faktiskt! Förvisso är den inte alls lika genomtänkt som Toy Story men det är en mysig film som man bara mår sådär bra av.
Helst ska man i vanlig ordning inte ha några förväntningar på en film. Men det har jag förstört nu. Ha-ha!
Filmen är kritikerrosad och det har den gjort sig förtjänt av. Animeringen är fantastisk och komiken briljant! Handligen är ju aningen banal, men det är liksom inte det primära i en sån här film.
Disney-Pixar visar att de kan det här med animerad film.
Ett annat bra filmbolag som gör bra animerade rullar är Dreamworks. I våras kom How to train your dragon ut och jag tycker att den är högst njutbar. Riktigt bra faktiskt! Förvisso är den inte alls lika genomtänkt som Toy Story men det är en mysig film som man bara mår sådär bra av.
Humor! (?)
Okej, det finns säkert någon som har väntat.
Jag har skickat ett anonymt brev. Det är något jag finner väldigt roande! Kolla på dessa bilder nu!!
Och jag har förstås några närbilder..
Och på ett fint brunt kuvert..
Mottagarens statusuppdatering på Facebook:
"Haha, jag fick en helt underbar överraskning idag! Vet inte riktigt från vem, men jag har mina aningar! Iallafall, tack! :)"
Jag tycker faktiskt att det är hedrande att jag inte har blivit misstänkt för detta! Gör mig lite extra glad liksom.
Jag har skickat ett anonymt brev. Det är något jag finner väldigt roande! Kolla på dessa bilder nu!!
Och jag har förstås några närbilder..
Och på ett fint brunt kuvert..
Mottagarens statusuppdatering på Facebook:
"Haha, jag fick en helt underbar överraskning idag! Vet inte riktigt från vem, men jag har mina aningar! Iallafall, tack! :)"
Jag tycker faktiskt att det är hedrande att jag inte har blivit misstänkt för detta! Gör mig lite extra glad liksom.
